# ID: svediakorp-gov466469
# author: Günter Verheugen, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 804
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Till grund för den nya politiken för tillväxt och sysselsättning, med vilken vi försöker föra Lissabonmålen framåt, ligger de integrerade ekonomiska riktlinjerna.
De är integrerade eftersom de återspeglar erkännandet av att vi inte kan utföra uppgiften att skapa mer tillväxt och fler arbetstillfällen inom EU på ett tillfredsställande sätt om vi misslyckas med att skapa ett nära samband mellan makroekonomiska och mikroekonomiska mål samt sysselsättningsmål.
De ekonomiska riktlinjerna utgör den ram inom vilken medlemsstaternas och gemenskapens institutioner utarbetar sina respektive planer för att genomföra strategin för tillväxt och arbete.
Det var under förra året som kommissionen för första gången lade fram dem, och jag är tacksam mot parlamentet för att ha ägnat dem särskild uppmärksamhet, för de kommer att vara en vägledning – inte bara under detta år, utan också därefter – för det som vi avser göra och på den grundval som vi kommer att göra det.
Strategin för tillväxt och sysselsättning, som vi har försökt att genomföra under nästan ett år, är ett helt nytt förfarande.
Det är inte ännu helt enkelt att göra en slutgiltig bedömning av delarna i denna process, men en sak kan man fastslå i dag, om än med stor försiktighet, och det är att medlemsstaterna i stort sett låtit sig ledas av de prioriteringar som fastställs i de integrerade ekonomiska riktlinjerna i de nationella reformprogrammen, liksom kommissionen har låtit sig ledas av sitt förslag till ett åtgärdsprogram för gemenskapen.
Det är viktigt att jag påpekar att strategin för tillväxt och sysselsättning grundas på en treårig cykel.
Det betyder att det inte är meningen att riktlinjerna ska ändras från ett år till ett annat.
Men de kan gott antas med hänsyn till den förändrade verkligheten och de kunskaper som vi har fått genom erfarenhet, och detta kommer naturligtvis att bli nödvändigt, men vi ser för närvarande inte någon anledning till varför dessa riktlinjer borde ändras inför 2006.
De utgör fortfarande en sund grund för de dialoger som kommissionen i nuläget för med medlemsstaterna, vars syfte är att verkligen få i gång de nationella reformprogrammen och få dem att fungera.
När det gäller de individuella pelarna i denna strategi kommer mina kolleger i kommissionen, Joaquín Almunia och Vladimír Špidla, att tala mer om de makroekonomiska och sysselsättningsmässiga aspekterna.
Jag skulle kort vilja diskutera den mikroekonomiska dimensionen och belysa de betydande framsteg som har gjorts i detta hänseende på vissa områden, särskilt när det gäller nyckelfrågan för EU: s ekonomiska framtid, nämligen övergången till ett kunskapssamhälle och en ekonomi baserad på innovation, forskning och utveckling.
Det var av denna anledning som vi envisades så med att införa kvantitativa mål för forskning och utveckling.
Ni känner säkert till att detta var ett område där de nationella reformprogrammen gav ganska misslyckade resultat, för i genomsnitt skulle de ha fört oss upp till 2,2 procent fram till 2010, i stället för de önskade 3 procenten.
Under de få veckor i år som vi har lyckats ta upp denna fråga, har vi dock lyckats få medlemsstaterna att göra mycket större åtaganden.
Om de håller sig till detta kommer vi att kunna nå 2,6 procent 2010, vilket är en förbättring, men – och jag måste klargöra detta – det räcker inte, och kommissionen kommer följaktligen att fortsätta utöva påtryckningar på dem.
Europeiska rådet, som hölls förrförra veckan och som ni ska debattera i morgon, diskuterade också och kom fram till slutsatser om viktiga delar av strategins genomförande.
Jag skulle i synnerhet vilja hänvisa er till rådets resolution om främjande av små och medelstora företag, om att förbättra lagstiftningsförfarandet och om energipolitiken.
Emellanåt diskuteras frågan – i samband med riktlinjerna – om huruvida kommissionen, när den bedömer nationella reformplaner i framtiden, borde överlämna rekommendationer som är specifika för landet i fråga eller inte.
Vi avhöll oss från att göra det i den första rundan av ett skäl som vi ansåg viktigt, nämligen att vi inte visste hur de nationella reformprogrammen skulle se ut, men jag skulle vilja påpeka att kommissionen självfallet behåller valmöjligheten att införa landsspecifika rekommendationer i framtida lägesrapporter och att det är ett alternativ som vi kommer att använda oss av om och när det krävs.
Det slår mig emellertid i nuläget att det viktigaste är att vi samarbetar för att göra EU: s breda allmänhet medveten om att vi faktiskt har en gemensam strategi för tillväxt och skapande av arbetstillfällen, om de prioriteringar som vi delar och om att vi samarbetar för att få dem till stånd.
