# ID: svediakorp-gov466452
# author: Harlem Désir (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 460
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionsledamot!
Först och främst vill även jag gratulera vår föredragande.
Efter hans redogörelse, och den redogörelse som Pascal Lamy lämnade på WTO: s vägnar inför utskottet för internationell handel för några dagar sedan, kan vi se att efter Hongkong, London och Rio har Doharundan gått i stå och är rent av hotad.
Det görs visserligen framsteg vid rundan men det går inte tillräckligt fort för att den ska hinna bli färdig innan den amerikanska administrationens förhandlingsmandat löper ut.
Om vi inte vill riskera hela den multilaterala strukturen kan vi den här gången, till skillnad från vid föregående rundor, heller inte förlänga debatterna med två eller tre dagar.
Om vi tror på denna multilaterala ram måste vi nu uppmana alla parter att göra en sista kraftansträngning.
Efter datorsimuleringen i London och de lovande inledande förhandlingarna i Rio är det nu dags att agera.
Framför allt måste industriländerna, EU och Förenta staterna fatta beslut, göra åtaganden och visa vad som krävs.
Denna runda är trots allt en utvecklingsrunda.
G20-länderna – tillväxtländerna – måste visserligen också göra vissa eftergifter i samband med industritullarna, men vi vet att det kommer att handla om mindre än fullständig reciprocitet.
Vi kan inte kräva att de ska riskera flera bräckliga ekonomiska sektorer eller industri- eller tjänstesektorer som ännu inte är redo att öppnas upp för internationell konkurrens.
När allt kommer omkring anser jag därför att denna runda förtjänar att avslutas och här skiljer sig kanske min uppfattning från vissa av mina kollegers.
Vittorio Agnoletto uppmärksammade exempelvis nyligen de brister som finns.
Visst finns det brister och EU: s kraft måste inriktas på att se till att åtagandena om att främja utvecklingen respekteras.
Vi får emellertid inte glömma frågan om att avskaffa exportbidragen.
Genomförandet av denna process måste påbörjas före 2013 och den måste framför allt åtföljas av ett åtagande och en kontrollmekanism som garanterar att övriga industriländer, inte bara EU, arbetar för att avskaffa alla exportbidrag.
Utvecklingsländerna kommer ändå att få större tillträde till de rika ländernas marknad för sina jordbruksprodukter, och förteckningen över känsliga varor måste minskas.
De minst utvecklade länderna måste få tillträde till marknaden utan tullavgifter och kvoter, men man måste avskaffa en del av tullpositionerna på 3 procent, som gör det möjligt för vissa länder, däribland Japan och Australien, att undvika att göra denna ansträngning.
TRIPs-avtalet om tillgång till mediciner måste ändras och bestämmelser införas om ett utvecklingspaket, inklusive handelsstöd, som inte får ersätta det stöd som redan tillhandahålls i samband med det officiella utvecklingsstöd som har öronmärkts för Millennieutvecklingsmålen.
