# ID: svediakorp-gov466441
# author: Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 421
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Vi debatterar betänkandet av Giorgios Papastamkos om bedömningen av Doharundan efter WTO: s ministerkonferens i Hongkong, som ägde rum 2005.
Till och med förberedelserna inför denna konferens och de åtgärder som kommissionen och rådet vidtog under denna period oroade Europaparlamentet.
Detta gällde särskilt jordbrukets framtid i EU.
Jag skulle vilja uppmärksamma ledamöterna på två omständigheter i samband med denna period.
För det första meddelade kommissionsledamot Peter Mandelson vid EU: s utrikesministermöte den 18 oktober att EU måste göra eftergifter till andra länder under WTO-förhandlingarna, eftersom EU tjänar mer på export av industritillverkade varor och tjänster än det förlorar på svagare jordbruksskydd.
Detta uttalande visade att det eventuellt fanns en önskan om att offra EU-jordbrukarnas intressen för vaga vinster på andra områden.
För det andra meddelade kommissionen och rådet i december 2005 – innan de relevanta betänkandena hade antagits av Europaparlamentet – att sockermarknaden skulle reformeras.
Detta kommer förmodligen inte att hjälpa de fattigaste av de länder som exporterar socker till EU.
Men det kommer att slå hårt mot EU: s sockerbetsodlare, särskilt i de nya medlemsstaterna.
Dessa två omständigheter visar att kommissionen och rådet före Hongkongkonferensen ville visa världen att de var villiga att erbjuda eftergifter under förhandlingarna, särskilt på jordbruksområdet.
Det visade sig att andra WTO-medlemmar inte delar denna långtgående önskan om ett erbjuda eftergifter.
De har i stället anklagat EU för bristen på framsteg i förhandlingarna.
Vid de fortsatta förhandlingarna – som kommer att äga rum under 2006 – verkar det därför som om EU-institutionerna måste följa följande principer för jordbruket: eftergifter som gjorts vid WTO-förhandlingarna får varken undergräva EU: s självförsörjning av livsmedel, den europeiska jordbruksmodellen eller dess multifunktionella karaktär.
Erbjudanden om jordbrukseftergifter måste villkoras och dras tillbaka om det saknas tillfredsställande erbjudanden från andra WTO-partner under de framtida förhandlingarna.
På grund av de kraftigt minskade tullavgifterna på jordbruksprodukter bör för det tredje endast produkter som inte förknippas med ekonomisk dumpning, miljödumpning eller social dumpning ges fritt tillträde till EU: s marknad.
Jordbruksprodukter som har producerats under förhållanden som innebär kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationella avtal om miljöskydd och djurskydd måste beläggas med extra avgifter eller omfattas av särskilda skyddsklausuler.
De europeiska jordbrukarnas kostnader för att garantera tillfredsställande djurskyddsstandarder har uppskattats till ungefär 10 miljarder euro.
Vi måste därför kräva att produkter som har sitt ursprung utanför EU uppfyller liknande standarder.
