# ID: svediakorp-gov466438
# author: Sajjad Karim, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 521
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill börja med att formellt tacka Georgios Papastamkos för hans sätt att gripa sig an sitt arbete.
Hans tillvägagångssätt har gjort det möjligt för oss att nå ut till hela parlamentet och därigenom åstadkomma ett mycket positivt arbete, vilket jag anser kommer att föra frågan framåt till fördel för parlamentet, kommissionen och EU som helhet.
WTO har vidtagit konkreta åtgärder för att förbättra öppenheten och det demokratiska deltagandet i beslutsfattandeprocessen, men ännu återstår vissa grundläggande brister som jag med mitt bidrag till betänkandet har försökt att åtgärda.
I Hongkong anordnades omkring 450 sammanträden, men utvalda observatörer var endast inbjudna till ett litet antal av dessa.
Under endast två sammanträden figurerade samtliga medlemmar av WTO medan majoriteten av sammanträdena var slutna och hölls i hemliga ” gröna rum ”.
Detta kanske bidrog till effektiva förhandlingar, men det gav små möjligheter till offentlig övervakning av den viktigaste institutionen i det globala handelssystemet.
Denna kultur av slutet beslutsfattande är ett stort bakslag i kampen för att avlägsna sekretessen, en kamp som motsvarar vår egen strid gentemot Europeiska rådet.
Även om konferensens ledare välkomnade den öppna process som grundar sig på ” nedifrån och upp-principen ”, finns det inga redogörelser eller protokoll från dessa sammanträden.
Vem som sa vad och vilka länder som var inbjudna eller som närvarade kommer allmänheten aldrig att få veta.
Dessa farhågor ökar i och med anordnandet av miniministermöten och ” grönarumsmöten ”, där majoriteten av utvecklingsländerna antingen inte har bjudits in eller inte haft möjlighet att närvara.
Ett ökat medlemsantal och ett samförståndsbaserat beslutsfattande, som kan tyckas mer demokratiskt, kan fortfarande inte uppväga de industrialiserade ländernas inflytande i jämförelse med utvecklingsländernas.
Trots att mer än tre fjärdedelar av medlemmarna är utvecklingsländer ställer WTO fortfarande upp tungviktare mot flugviktare.
Bristen på tillträde ledde till att samtalen i Seattle och Cancún bröt samman när ministrarna utövade sin demokratiska rätt och sa ” nej ”.
Men ändå drog man ingen lärdom av detta.
Förhandlingarna 2005 var fortfarande organiserade på så sätt att diskussionerna ägde rum på olika platser samtidigt.
Detta gynnar de stora delegationerna från EU och Förenta staterna, men leder till att vissa av utvecklingsländernas ministrar – de som inte lyckas dela sig i två delar – känner sig hjälplösa, och vet ofta mindre än de allestädes närvarande icke-statliga organisationerna och de rika företagsledarna.
De icke-statliga organisationerna har skapat sig en större roll i WTO-förhandlingarna med anledning av att de företräder det civila samhället, men gör de verkligen det?
Vilka är deras uppdragsgivare, och hur kan de möjligen dra nytta av snäva enfrågekampanjer?
Vad som är viktigare, hur kan demokrati råda när icke-valda icke-statliga organisationer har lättare att komma till tals med huvudaktörerna än vad de demokratiskt valda företrädarna har?
Kommissionen kanske gjorde medvetna ansträngningar för att kommunicera med observatörerna i Hongkong, men detta kan inte kompensera de valda parlamentarikernas direkta bidrag för att rätta till detta påfallande demokratiska underskott.
