# ID: svediakorp-gov466431
# author: Georgios Papastamkos (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 589
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi beklagar att den behöriga kommissionsledamoten, Peter Mandelson, inte är närvarande.
Att värdera skyldigheter är en objektiv uppgift, som i alla händelser åligger den som ska välja.
Vi är självklart mycket glada över att kommissionens vice ordförande, Margot Wallström, är närvarande.
Att slutföra den pågående förhandlingsrundan inom WTO på ett framgångsrikt sätt är en avgörande utmaning för världssamfundet, med tanke på att rundan väsentligt förväntas stärka världsekonomin, tillväxten och sysselsättningen.
Den förväntas också göra det internationella handelssystemet rättvisare, mer balanserat och effektivt, till gagn för alla handelspartner.
Mina damer och herrar!
Jordbrukssektorn har hittills stått i centrum för förhandlingarna.
Icke desto mindre fortsätter unionen att pressas, även om den som vi vet lade fram ett mycket viktigt erbjudande om marknadstillträde i oktober.
Det räcker med att säga att Europeiska unionen är världens största importör av jordbruksprodukter från utvecklingsländerna.
Den allmänna ramen för tullminskningar måste bedömas med beaktande av en rad faktorer – för det första EU: s viktiga erbjudande om att avskaffa sitt exportbidragssystem, för det andra den drastiska minskning av EU: s inre jordbruksstöd som redan skett och, för det tredje, de europeiska böndernas och producenternas förhållandevis missgynnade position, som bottnar i att de är skyldiga att uppfylla strängare krav.
Jag anser att ytterligare ensidiga eftergifter från EU i det här skedet klart skulle riskera genomförandet av den reformerade jordbrukspolitiken och vara till föga eller ingen nytta alls för de länder som utvecklingsagendan har utformats för.
Utveckling får inte blandas ihop med ensidigt främjande av stora jordbruksexportörers intressen.
Samtidigt behövs det viktiga framsteg inom andra viktiga områden, områden av särskilt offensivt intresse för Europeiska unionen, industrialiserade tredjeländer och utvecklingsländer.
När det gäller marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter bör slutöverenskommelsen garantera nya och reella möjligheter till marknadstillträde genom tillämpning av väsentligt minskade tullar i såväl utvecklade länder som dynamiska utvecklingsländer.
På tjänstesidan krävs ytterligare omfattande liberaliseringar, självklart med full respekt för WTO-medlemmarnas nationella politik och rätt att reglera sina offentliga tjänster.
Tillväxtekonomierna måste ta sin del av ansvaret och ge sitt bidrag.
Det är just dessa länder som är mest protektionistiska och som har nyckeln till utveckling av de fattigare ländernas ekonomi genom att främja syd-syd-handel.
Det är inte bara rättvist att göra åtskillnad mellan utvecklingsländer, det är också nödvändigt för att gynna de svagare utvecklingsländerna.
Att helt undanta alla utvecklingsländer från skyldigheten att ingå åtaganden skulle fungera som ett negativt incitament för reformer och för att ta i tu med de grundläggande orsakerna till deras försenade utveckling.
Å andra sidan anser jag att utvecklingsländernas externalisering och mer aktiva deltagande i multilaterala förhandlingar, i proportion till deras utvecklingsnivå, kan bidra till att dessa länder integreras mer effektivt i världsekonomin.
Den nödvändiga förutsättningen är givetvis att man beviljar lämpligt och riktat tekniskt bistånd för att de ska kunna uppfylla sina nya skyldigheter och effektivt genomföra WTO-bestämmelserna.
Särskilt viktigt är det att garantera ett ambitiöst och effektivt ” bistånd för handel ” -program.
Om de multilaterala förhandlingarna misslyckas och vi i förlängningen måste gå tillbaka till bilaterala handelsavtal kan det leda till en oregelbunden liberaliseringsprocess med ojämn utveckling och okontrollerbara handelsdispyter.
Europeiska unionen gör rätt i att hålla fast vid sitt åtagande om ett multilateralt förhållningssätt till handelspolitiken och vid sitt stöd för WTO, som det organiserade uttrycket för styrning av världshandeln.
