# ID: svediakorp-gov466421
# author: Alexander Stubb (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 449
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vet inte om jag, efter att ha arbetat i sex år för den finska representationen och det finska utrikesministeriet – med andra ord rådet – och i tre år som tjänsteman för kommissionen, är en belastning eller en tillgång i diskussionen – antagligen en belastning, och detta riktar jag till Pekka Shemeikka och alla hans vänner i rådet!
Jag har flera punkter att ta upp.
Min första punkt är att vi behandlar två separata men sammanhängande frågor: tillgång till handlingar och öppenheten i rådet.
Om Michael Cashman inte misstycker kommer jag att fokusera på den senare frågan.
Ibland har jag en känsla av att vi är skenheliga i debatten, för om vi ser till de nationella parlamenten är endast ett fåtal utskott öppna för allmänheten.
Vi är mycket öppnare än de nationella parlamenten, så det bör vi ha i åtanke.
Min andra punkt gäller öppnandet av rådets sammanträden för allmänheten.
Detta är en lång historia som inleddes i samband med Trumpf-Piris-rapporten 1999.
Därefter följde ett antal slutsatser från rådet 2001, konstitutionen 2004 och ett rådsbeslut 2005.
Detta är en pågående historia, men vi är inte med på noterna.
Personligen anser jag att det är en fantastisk idé att öppna rådets sammanträden för allmänheten.
Vi känner alla till hur ministrar använder EU som en syndabock.
Först slår de varandra på axeln under rådets sammanträden och säger: ” En bra kompromiss ”, och fem minuter senare står de inför sina nationella medier och säger: ” Vi kunde inte göra någonting. ”
Vi behöver öppna rådet för allmänheten när rådet lagstiftar, och ju snarare detta sker desto bättre.
En annan sak är att jag, efter att ha suttit med under hundratals timmar av rådsmöten, kan säga att dessa sammanträden troligtvis är de tråkigaste som finns.
Öppenheten skulle liva upp debatten i rådet, eftersom människor ofta kommer och läser upp förberedda dokument.
Sammanträdena är verkligen tråkiga, men om vi öppnar dem för allmänheten kommer de att bli lite bättre.
Min nästa punkt gäller Coreper.
Låt oss vara ärliga: Jag tror inte att Coreper någonsin kommer att öppnas för allmänheten, och jag anser inte nödvändigtvis att detta är en nackdel.
Jag vill avsluta med ett orealistiskt förslag, som snarare liknar Johannes Voggenhubers förslag.
Vad vi behöver är att rådet sammanträder i en kammare utan assistenter bredvid sig, och i fullständig öppenhet.
Det skulle vara ett verkligt öppet och insynsvänligt råd, och det är det vi behöver.
