# ID: svediakorp-gov466411
# author: Marcin Libicki, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 478
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Det är med stort nöje jag i dag vänder mig till kammaren, eftersom vi talar om två dokument som har utarbetats av parlamentet, av ledamöter i parlamentet och av David Hammerstein Mintz, som är en framstående ledamot i utskottet för framställningar där jag är ordförande, och för att vi också diskuterar ett betänkande som utarbetats av Michael Cashman för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Cashman är vice ordförande i utskottet för framställningar och en framstående ledamot i utskottet.
En av utgångspunkterna för diskussionen är rapporten från Europeiska ombudsmannen, professor Nikiforos Diamandouros, om öppenhet i rådets arbete.
Europeiska ombudsmannen Nikiforos Diamandouros har ett nära samarbete med vårt utskott.
Jag vänder mig till er som företrädare för gruppen Unionen för nationernas Europa, men även som ordförande för utskottet för framställningar, och det gläder mig särskilt att kunna tala om dessa ytterst genomarbetade dokument.
Jag vill gratulera författarna, David Hammerstein Mintz och Michael Cashman, till ett utmärkt arbete.
Vi har i dag talat om öppenhet.
Även om vi inte hört sådana synpunkter i dag hör man ibland sägas att allt inte behöver vara öppet, att det finns förhandlingar, diskussioner och förberedelser.
Vi instämmer förvisso i detta.
Dessa förhandlingar, diskussioner och förberedelser måste få äga rum bakom scenen.
Vi kräver inte den sorts öppenhet som ger oss möjlighet att smyglyssna på vad ministrarna diskuterar med sina kolleger i tjänsterummen, eller inför rådets sammanträden.
Så fort rådet inleder sina överläggningar vill vi dock veta vad man diskuterar och vem som företräder vilken ståndpunkt.
Det finns åtminstone tre skäl till att kräva en sådan öppenhet.
Det första skälet är helt enkelt att vi har rätt att få veta sanningen, och därför vill vi veta vad som är sanningen.
För det andra har vi rätt att få en överblick.
Vi har rätt att få överblick som enskilda ledamöter av Europaparlamentet och som den institution Europaparlament är.
Dessutom har våra kolleger, parlamentsledamöterna i de medlemsstater vars ministrar talar i rådet, också rätt att veta.
Med andra ord har både den europeiska och nationella allmänheten rätt att få veta vad som försiggår i rådet.
Sedan har vi också en fråga som ligger utskottet för framställningar särskilt varmt om hjärtat, nämligen att föra institutionerna närmare medborgarna.
Om vi säger att det råder en förtroendekris gentemot EU: s institutioner, så är det genom att hålla öppna sammanträden som vi kan övervinna denna kris.
Vi vill med andra ord att det ska finnas ett förtroende för EU, det förtroende som utskottet för framställningar och dess två framstående ledamöter strävar efter att skapa, vilket gläder mig mycket att kunna säga.
