# ID: svediakorp-gov466409
# author: Johannes Voggenhuber, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 282
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Vad är demokrati?
Under Europas månghundraåriga historia har det kommit många svar på den frågan, och i samtliga beskrivs allmänhetens tillgång till lagstiftningsprocessen som en av demokratins grundläggande principer och som en förutsättning för dess existens.
Europeiska unionens råd är djärvt nog att behandla en grundläggande princip med förakt.
Rådet har fräckheten att säga att det där är deras ensak, deras eget policybeslut, och avvisar med oöverträffad cynism den öppenhet och insyn som krävs enligt fördraget genom att hävda att kravet på öppenhet avser en framtida union.
Europaparlamentet kan inte annat än anse att detta är oacceptabelt.
Detta betänkande rör själva kärnan i den allmänna förtroendekrisen i Europa.
Ju mer jag ägnar mig åt detta missförhållande – och jag lyckades göra det till en av huvudfrågorna på konventets agenda – desto tydligare framstår det för mig att rådet är demokratins svarta hål, att rådet det demokratiska underskottet.
Parlamentet måste göra allt som står i dess makt för att förhindra att detta blir en symbolhandling för att lugna vårt samvete.
Vi är de europeiska medborgarnas direktvalda företrädare och vi måste göra denna sak till vår.
Även om jag är tacksam för detta betänkande, går mitt förslag mycket längre än så.
Som de europeiska medborgarnas företrädare måste vi i parlamentet ställa ett ultimatum till rådet, som får en tidsfrist fram till årets slut.
Om rådet inte då respekterar denna grundläggande princip genom att ändra sin arbetsordning och bedriva sitt lagstiftande arbete offentligt, måste parlamentet förkasta alla rådets lagstiftningsförslag som inte har diskuterats och antagits offentligt.
