# ID: svediakorp-gov466406
# author: Andreas Schwab, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Som företrädare för ledamöterna i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater vill jag till utskottet för framställningar säga hur tacksamma vi är mot föredraganden, David Hammerstein Mintz, och Michael Cashman, för det arbete de har uträttat och de betänkanden det har resulterat i.
De lämnar verkligen ett viktigt bidrag för att undanröja alla tvivel om parlamentets vilja att göra EU mer öppet.
Om ni inte misstycker vill jag kort säga något om bakgrunden till David Hammerstein Mintz ’ betänkande.
Det föll sig så att vi tillsammans med våra vänner i det tyska kristdemokratiska ungdomsförbundet diskuterade just hur det kan komma sig att vi så ofta får rapporter i nationella medier om vissa beslut som EU: s institutioner sedan får skulden för, trots att rådet – som helt öppet närvarar här i kväll – hade lika stor del i beslutsfattandet.
Detta, i kombination med konventet, gav oss idén att via Elmar Brok kontakta Europeiska ombudsmannen för att försöka få en bild av ombudsmannens syn på saken i förhållande till den EU-lagstiftning som rådet varit med om att anta.
Självklart är det bara naturligt att de som talar så mycket om närhet till allmänheten och behovet av att göra EU mer demokratiskt bör spela en aktiv roll för att förverkliga detta mål.
Härigenom gör man EU: s anseende en stor tjänst och höjer dessutom i detta specifika fall rådets och EU: s status i stort.
Trots de enskilda frågor som Michael Cashman och David Hammerstein Mintz tar upp är behovet av åtgärder för ökad insyn och öppenhet i kommissionen och parlamentet inte så uttalat, medan det förvisso återstår en hel del att göra i ministerrådet.
I viss mån gör rådets arbetssätt givetvis att detta är svårare, eftersom det finns olika komponenter som inte är lika stabila som i parlamentet och kommissionen, men jag anser icke desto mindre att man i en diskussion som denna borde kunna förvänta sig att man griper sig an denna fråga på ett mycket mer seriöst sätt – det säger jag utan att vilja förolämpa det österrikiska ordförandeskapet.
Det är ingen tvekan om att folk inte kan få tillgång till all information de vill ha, men grundprincipen om öppenhet måste ändå tillämpas.
Fru kommissionsledamot!
Ni kanske kan vidarebefordra det budskapet till era kolleger.
