# ID: svediakorp-gov466405
# author: Margot Wallström, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 999
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill börja med att gratulera Europaparlamentet och förstås föredraganden, David Hammerstein Mintz och Michael Cashman, för två mycket viktiga betänkanden.
Om jag får börja med att kommentera öppenheten i rådet så stöder kommissionen fullt ut öppna rådsmöten.
Vi sa redan i plan D i oktober att rådet borde vara öppet när det lagstiftar och vi stöder de initiativ som rådet har tagit.
Jag är övertygad om att öppna rådsmöten skulle öka trovärdigheten för EU, och intresset hos medborgarna.
Jag vet att det finns en principiell samsyn mellan våra institutioner i denna fråga och nu är det medlemsländerna som får agera och leverera.
Jag tror dessutom att det skulle vara ett effektivt sätt att få slut på det vi kallar ” the blame-game ”, så detta är en viktig fråga.
Öppenhet gäller också allmänhetens tillgång till handlingar och förordningen 1049 / 2001.
Formellt sätt så gäller denna lagstiftning bara parlamentet, rådet och kommissionen, men den har ändå kommit att omfatta många fler.
EU: s olika kontor och byråer och de flesta organen har frivilligt antagit motsvarande regler om tillgång till handlingar.
På detta sätt och mycket alltså tack vare Europaparlamentet har EU: s institutioner på anmärkningsvärd kort tid, precis som föredraganden Michael Cashman sa, nått en nivå av öppenhet som är väldigt god om man jämför med många medlemsländer.
Därmed inte sagt att det inte kan bli bättre.
Det kan det, och det ska det.
År 2003 gjorde kommissionen en undersökning av hur införandet av förordningen har fungerat under de första åren.
År 2004 publicerade vi vår utvärderingsrapport.
Då hade förordningen bara varit i kraft under två år men hade fungerat bra, och det fanns inget omedelbart behov av att revidera den och inte heller någon juridisk skyldighet att göra det.
Det var anledning till att kommissionen tyckte att det var bättre att invänta ratificeringen av det konstitutionella fördraget innan vi gjorde något ytterligare.
Konstitutionen kräver ny lagstiftning på detta område.
Men vi vet ju alla hur det står till med det konstitutionella fördraget.
Under tiden har EG-domstolen också kommit med flera förslag om införande av reglerna om tillgång till handlingar.
Kommissionen har därför tyckt att det nu är en lämplig tidpunkt att påbörja en översyn av förordningen, och beslutet att göra översynen är en del av det breda ” European transparency initiative ” som vi fattade beslut om i kommissionen i november förra året.
Michael Cashmans betänkande kommer därför väldigt lägligt när vi som bäst håller på och tittar på hur vi kan förbättra reglerna om allmänhetens tillgång till handlingar.
Kommissionen – och jag personligen, det kan jag lova – kommer att titta väldigt noga på rekommendationerna i betänkandet.
En av de slutsatser som kommissionen drog i sin utvärderingsrapport i januari 2004, var att förordningen i första hand har använts av EU-proffsen, av lobbyister, konsulter och advokatbyråer snarare än av allmänheten.
Det är någonting som vi vill ändra på, och vi måste göra mycket mer för att nå ut till medborgarna.
Vad detta handlar om är ju i första hand allmänhetens tillgång till handlingar, om allmänhetens rätt att hålla sig informerad, och detta utgör ytterligare ett argument till varför vi vill ha en allmän konsultation innan vi ändrar på lagstiftningen.
Kommissionen tänker hålla en sådan konsultation från juli till oktober i år, och efter det kommer vi att lägga fram ett konkret förslag i slutet av detta år eller i början av nästa.
Utan att gå in i detalj på de olika rekommendationerna i betänkandet får jag bara göra några olika klargöranden.
I rekommendation nr 2 talas om det ökad öppenhet i lagstiftningsförfarandet och en klarare avgränsning mellan legislativa och administrativa dokument.
Detta är ett mycket intressant förslag som vi kommer att titta noga på.
Samma rekommendation berör även EUT, alltså den officiella tidningen och elektroniskt offentliggörande.
Här beslutade våra institutioner gemensamt redan 2004 att titta på frågan och publikationsbyrån har redan gett ut en rapport om framtiden för den officiella tidningen.
I rekommendation nr 3 talas det om sekretessbelagda dokument.
Här ska vi vara noga med att inte blanda ihop olika saker.
Sekretess är i sig inget generellt undantag från rätten till tillgång till handlingar.
Ett nekande att lämna ut en sekretessbelagd handling måste motiveras på precis samma sätt som vilken annan handling som helst.
Proceduren är densamma och institutionens skyldigheter är desamma.
Samma rekommendation tar också upp frågan om Europaparlamentets tillgång till sekretessbelagd information.
Även här riskerar vi att blanda ihop saker.
Parlamentets rättigheter på detta område regleras inte av förordningen, utan av bilaga 1 i ramavtalet mellan våra institutioner.
Ramavtalet fungerar väl, är vår erfarenhet.
I rekommendation nr 5 har jag hittat flera väldigt intressanta och användbara förslag om mer användarvänliga register och databaser.
De förslagen behöver ingen lagstiftning, för de handlar om praktiska detaljer och åtgärder, och den interinstitutionella kommitté som tillsattes genom denna förordning möttes senast i november förra året och har beslutat att tillsätta en arbetsgrupp för att titta på de frågorna, så en lösning kan vara närmare än vi tror.
Avslutningsvis är kommissionen mycket engagerad i frågan om allmänhetens tillgång till handlingar.
Vi har på börjat en översyn av förordningen och många av de frågor som tas upp i betänkandet har vi börjat titta närmare på.
Vi hoppas på fortsatt draghjälp från Europaparlamentet och förväntar oss mycket av den allmänna konsultation som vi kommer att genom föra mellan juli och oktober.
Allmänhetens tillgång till handlingar handlar om insyn, om trovärdighet och i grunden om demokrati.
Därför är det viktigt att vi fortsätter vårt goda samarbete och att vi lyssnar på allmänheten.
