# ID: svediakorp-gov466375
# author: Ryszard Czarnecki (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 314
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
När vi betraktar konflikten i energipolitiken mellan rådet och Europaparlamentet måste vi fråga oss: Ska unionen bli en institution bara på ytan, låtsas man bara vidta åtgärder, är den ett kulisspel eller fantasier?
Det är nämligen vad denna kontrovers handlar om.
Det finns lärdomar att dra från årets dispyter mellan Ukraina och Ryssland och mellan Ryssland och Georgien och de dispyter som snart kan inträffa mellan Vitryssland och Ryssland.
Den gemensamma europeiska energipolitiken måste ändå bli en ny faktor att räkna med, samtidigt som de enskilda medlemsstaternas suveränitet självklart vidmakthålls.
Metoder från förr fungerade förr i tiden när vi hade 10, 12 eller 15 medlemsstater.
I dag efter unionens utvidgning räcker inte de gamla mekanismerna, där alla plöjer sin egen fåra och klarar sig själv, för att använda det gamla polska talesättet.
Vi står inför nya utmaningar, t.ex. hur vi ska hantera försörjningens diversifiering.
Det är inget politiskt problem utan har med trygghet och ekonomi att göra.
Polen vill diversifiera sin försörjningsbas för att bli mindre beroende av Ryssland.
Spanien vill följa samma princip och köpa mer från Ryssland för att inte vara utlämnade till sina nuvarande leverantörer.
Europeiska unionen har just nu chansen att skapa en verklig snarare än en virtuell samordning av dessa åtgärder.
EU måste tolka tidens tecken rätt och reagera på de nya utmaningarna.
Tvisten om den europeiska tillsynsmyndigheten och europeiska prioriterade projekt är i själva verket en konflikt om visioner och om huruvida EU: s energipolitik ska bli verklighet eller förbli en teori.
Om den ska förbli en teori och bara vara summan av olika länders politik ska vi säga detta rakt ut och inte låtsas att unionen har en ny gemensam politik.
Låt oss åtminstone slippa bli överraskade i efterhand.
