# ID: svediakorp-gov466202
# author: Vladimír Špidla, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 662
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Mina damer och herrar!
Jag vill tacka er för debatten som har visat att demografi är en av de viktigaste frågorna som Europa står inför i dag, och som har kastat ljus på frågan på många sätt.
Jag känner att vi har fått en tydlig bekräftelse på den principiella synpunkten att detta handlar om grundläggande förändring, och som det har sagts krävs en strategi med en helhetssyn eller en strategi som är integrerad.
Samtidigt har man övervägt flera aspekter av det större problemet.
Det sades till exempel att grönboken inte ger lika mycket uppmärksamhet till två olika problem, nämligen problemen avseende hälsosektorn och problemen i ett internationellt sammanhang.
I min rapport kanske ni har sett att det internationella sammanhanget ska täckas i de regelbundna rapporterna, eftersom det redan existerar en särskild preliminär åtgärd utifrån denna ståndpunkt.
Hälsofrågan är en av de mest grundläggande av alla, och jag känner att debatten har inspirerat oss att ytterligare utveckla vårt tänkande på detta område i framtiden.
Det här problemet väcker inte bara tekniska och organisatoriska frågor, utan också många etiska frågor, eftersom en åldrande befolkning allt mer kommer att skapa situationer där människor lever i extrema förhållanden genom en kombination av deras öden och personliga hälsotillstånd.
Detta innebär att det kommer att vara mycket svårt att hitta en lämplig lösning, vilket kräver en hel del grundlig eftertanke.
Enligt min uppfattning var det också uppenbart att det fokuserades på en fråga, nämligen frågan om barn och det mycket låga födelsetalet och hur vi kan förändra eller åtminstone påverka det, vilket jag också anser rättfärdigat.
Det framgick också tydligt av debatten att detta var en allmän europeisk fråga, eftersom det trots att till exempel Irland för närvarande har det högsta antalet födslar av levande barn per kvinna i barnafödande ålder också har registrerat en nedgång de senaste 20 åren som är mer påfallande än i något annat land, och den nuvarande nivån är inte tillräcklig för att bibehålla demografisk stabilitet.
Det finns naturligtvis andra stater som befinner sig i ett mycket värre läge och där situationen kan bli mycket svår inom några generationer.
Det är också tydligt att vi allvarligt måste beakta att inte alla samhällen är människovänliga.
Det finns ett latinskt citat som lyder [” Bland vapnen tiger konsten ”].
Med andra ord blir kreativiteten lidande när samhället befinner sig i någon slags stress eller i en extrem situation.
Att skaffa barn är enligt min uppfattning ett djupgående behov och en djupgående önskan.
Att uppfostra barn och vårda dem är också på sitt sätt en aktivitet som kräver en mycket hög grad av kreativitet, och om EU-medborgare ska vara positivt inställda till att skaffa barn är det uppenbart att EU-medborgare behöver större säkerhet i en värld som genomgår enorm förändring.
Debatten snuddade också vid frågor om jämställdhetsbalans, som jag anser vara rättfärdigat.
Låt mig nämna en informationsuppgift som är hämtad ur en spansk undersökning: ” I Spanien ägnar män 52 miljoner timmar per år åt att ta hand om vårdbehövande personer, dvs. barn eller äldre familjemedlemmar.
Kvinnor ägnar 200 miljoner timmar per år åt den här typen av vård. ”
Denna börda som är en gemensam sak faller alltså mycket orättvist, med kvinnor som tar på sig en fyrfaldig del.
Jag anser att detta också är frågor vi måste undersöka.
Mina damer och herrar!
Jag vill tacka er för diskussionen och för ett mycket kortfattat betänkande, som visar att det finns en slående tendens mot konvergens i våra strategier inom ramen för socialt och politiskt tänkande om EU.
Enligt min uppfattning inger detta hopp om en samordnad ståndpunkt som kan överbrygga de ofta svåra förändringar som åtföljer val, eftersom fem år är en mycket kort tid för många frågor.
