# ID: svediakorp-gov466167
# author: Jan Marinus Wiersma, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 582
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Om vi tittar tillbaka på söndagen så tror jag att det är ganska tydligt att den enda passande reaktionen på valet den dagen i Vitryssland är ett eftertryckligt fördömande.
Detta val var inte fritt, det var inte rättvist och situationen var, om något, värre än den var under presidentvalet för fyra år sedan.
Jag anser att det bara är rätt och riktigt att Europeiska unionen påpekar detta tydligt och visar allmänheten att vi inte accepterar att en diktatur fortsätter att hålla greppet om detta land genom den här sortens val.
Detta är förstås bara att kringgå frågan om vad vi ska göra nu.
Jag delar Bogdan Klichs åsikt att vi måste titta på hur vi skulle kunna utöka vad vi kallar för intelligenta sanktioner.
Vi anser att det är meningslöst att utarbeta sanktioner som drabbar landets invånare.
Det bästa vi kan göra för dem är att försöka öka medvetenheten eller ge större utrymme åt pluralism i landet.
Jag anser att rådet och kommissionen måste klargöra hur regimen, efter detta val, ska karaktäriseras, och att vi bör använda samma hårda ord när vi beskriver den som Förenta staterna gör.
Då skulle det åtminstone inte vara någon tvekan om vad vi tycker.
Jag anser också att vi bör överväga alternativet att utvidga den höga representantens roll.
Varför inte utse en särskild EU-företrädare för Vitryssland?
En huvudfråga är, liksom Hans Winkler nyss sa, naturligtvis vår förbindelse med Ryssland.
Det är ju bra att ha 40 underskrifter under en EU-förklaring – verkligen mycket bra – men det saknas en underskrift.
Den underskriften står längst ned i ett telegram som Vladimir Putin skickade till Alexander Lukasjenko så sent som i söndags tror jag, för att återigen gratulera honom till det fantastiska resultatet, och i vilket Putin uttrycker förhoppningen att han, tillsammans med Lukasjenko, ska kunna arbeta på de båda ländernas vidare demokratiska utveckling.
Detta är den situation vi befinner oss i.
Jag hoppas att dessa frågor kommer att tas upp vid G8-mötet, men också kanske, och framför allt, inom ramen för det regelbundna samrådet mellan Europeiska unionen och Ryssland.
Jag anser att det är mycket viktigt att EU går samman med grannländer såsom Ukraina, men också med Förenta staterna, för att vidare utveckla politik i syfte att driva fram en förbättring i landet i fråga.
Jag tror också att det skulle löna sig med en synligare politik från vår sida i nuläget.
Det här valet har fått en så omfattande uppmärksamhet i medierna i alla våra länder att vi bör utnyttja den drivkraft det har skapat.
Slutligen kommer vi att föra en mer utförlig debatt om den här frågan i Strasbourg om två veckor, då vi har möjlighet att diskutera de åtgärder som Europeiska unionen skulle kunna vidta i närmare detalj, och jag vill be rådet om en sak, nämligen att lägga fram ett dugligt program och dugliga förslag till stöd för oppositionen och det civila samhället i Vitryssland.
Jag anser att det är mycket viktigt att söka efter fler sätt att ge oppositionen det stöd som den behöver och förtjänar, och det är förmodligen det enda sättet att garantera en förändring i det landet.
Jag säger som Winkler: det kan inte för alltid förbli vinter i Minsk.
