# ID: svediakorp-gov466155
# author: Klaus-Heiner Lehne (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 829
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Låt mig börja med en något kättersk anmärkning.
Viktiga betänkanden diskuteras här i kammaren strax före midnatt, och esoteriskt dravel i form av resolutioner diskuteras dagtid på bästa sändningstid.
Om vi ska ta upp frågan om en parlamentarisk reform – och det finns förstås ett förslag om detta som talmannen har lagt fram – då vill jag säga att vi innan vi seriöst diskuterar inskränkningar av ledamöternas rättigheter bör ta upp frågan om att ge sammanträdeskalendern en mer logisk struktur där viktiga frågor ges sin rättmätiga plats.
Betänkandet handlar om den europeiska civilrätten.
Enkelt uttryckt syftar det till att få kommissionen att försöka utforma breda områden av den europeiska civilrätten genom att skapa en gemensam referensram, i ett första skede inom ett särskilt område och på ett sådant sätt att det påverkar medlemsstaternas och EU: s lagstiftning på det civilrättsliga området under många generationer framöver.
Det finns till och med något som liknar en diskussion om huruvida det arbete vi här talar om i slutänden kan leda fram till en gemensam europeisk civillag.
Även om jag säger detta med största försiktighet har vi ändå här ett i sann mening viktigt och avgörande initiativ.
Parlamentet har i många års tid övervakat Europeiska kommissionens ansträngningar på den europeiska civilrättens område och har uttryckt sitt gillande och givit sitt stöd i många resolutioner sedan 1989.
Detta är också avsikten med vårt resolutionsförslag.
Vi har nått ett mycket kritiskt skede.
För närvarande pågår ett arbete om referensramen och en översyn av gemenskapens samlade lagstiftning och rättspraxis inom konsumentskyddsområdet.
Skälet till att detta är ett kritiskt läge är att de nuvarande ansträngningarna kommer att avgöra om arbetet i sista hand blir framgångsrikt eller om det inte lever upp till förväntningarna.
Detta beror väldigt mycket på kvaliteten på de konkreta förslag som de nuvarande ansträngningarna resulterar i.
Parlamentets ståndpunkt är därför att det i flera avseenden krävs förbättringar, även om kommissionens förslag i princip är riktigt.
Vi har exempelvis intrycket att samarbetet mellan de forskningsgrupper som utarbetar den gemensamma referensramen om avtalsrätt och aktörerna inom nätverket inte fungerar så bra.
Vi vill säkerställa att de praktiska erfarenheter som nätverksspecialisterna har tillfört detta projekt beaktas av forskningsgrupperna i ett lämpligt ramverk.
Detta är något som vi i utskottet för rättsliga frågor energiskt förordar.
En annan viktig fråga är att det måste göras åtskillnad mellan transaktioner mellan företag och transaktioner mellan konsumenter och företag.
Vi vill skydda konsumenterna, men handelsaktörer måste också ha ett brett utrymme för att ingå avtal med varandra och detta utrymme får inte begränsas av onödig byråkrati.
Det finns också ett behov av att se till att vad som för närvarande håller på att växa fram inom denna referensram och som följaktligen, åtminstone på EU-nivå, kommer att utgöra en mycket omfattande uppsättning av icke-bindande regler och påverka all lagstiftning på det civilrättsliga området, inte utformas utan någon medverkan av de lagstiftande institutionerna, nämligen parlamentet och rådet.
Det räcker inte att parlamentet och rådet avger sina yttranden om förfarandet.
De måste också delta i arbetet med att definiera referensramens innehåll, eftersom det är de som ska anta lagar som inbegriper delar av referensramen och som inför allmänheten ska försvara antagandet av dessa lagar.
Mot den bakgrunden är det viktigt att parlamentet också är delaktigt i innehållet.
Som vi ser det bör detta inbegripa två förfaranden.
För det första bör kommissionen förse parlamentet med löpande och utförlig information om hur arbetet med att formulera referensramen framskrider och hur gemenskapens rättsordning och praxis i konsumentskyddsfrågor förbättras, och vi bör ges tillfälle att yttra oss i alla skeden av en fortlöpande process.
Det andra förfarandet, som vi redan har förberett genom att ta ett första organisatoriskt steg i parlamentet, är att inrätta en projektgrupp där föredragandena och skuggföredragandena från de båda deltagande utskotten ska medverka, en arbetsgrupp som får till uppgift att mycket noga bevaka kommissionens, forskningsgruppernas och nätverkets arbete samt tillhandahålla politisk vägledning om särskilda rättspolitiska frågor, exempelvis frågan om åtskillnad mellan transaktioner mellan företag och transaktioner mellan konsumenter och företag.
Ur vår synvinkel är detta avgörande frågor som ännu återstår att reglera och där ett ökat engagemang från parlamentets sida är både välkommet och nödvändigt.
Detta är huvudinslagen i den föreliggande resolutionen.
Låt mig avsluta med att säga att jag anser att det här är det mest betydelsefulla initiativet från Europeiska kommissionen och övriga institutioner under den innevarande mandatperioden.
Det är utan konkurrens det mest betydande och jag förväntar mig därför självklart att vi försöker föra det lyckligt i hamn.
Det kommer också att spela en viktig roll för att bedöma om den gemensamma inre marknaden fortsätter att utvecklas på ett sätt som gagnar alla – både konsumenter och handelsaktörer.
