# ID: svediakorp-gov466152
# author: Margot Wallström, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 769
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Debatten har till mycket stor del handlat om demokratin, dess starka och svaga sidor samt de utmaningar som en snabbt föränderlig verklighet innebär.
Det system vi har för att utöva och organisera demokratin har hittills genomsyrat samtliga politiska partier.
Så har vi det i Europa, såväl på nationell, lokal och regional nivå som på europeisk nivå.
Systemet är långt ifrån fullkomligt, och det ställer krav på ständiga insatser för att mobilisera människorna, eftersom vi vet att den största fienden heter okunskap och total uppgivenhet.
Detta gäller också på EU-nivå.
Vi kan konstatera att det inte längre räcker att lämna över beslutsfattandet och hanteringen av demokratin till en liten politisk elit – det är åtminstone så jag analyserar situationen.
Vi måste också mobilisera människor på EU-nivå för att möjliggöra en demokratisk utveckling även där.
Det är genom de politiska partierna som vi kan utkräva ansvar av människor, skapa öppenhet och få ett effektivt beslutsfattande.
Det hela ligger fortfarande i sin linda – även om vi har lyckats bilda tio europeiska partier kan vi inte säga att vi har varit odelat framgångsrika.
Det har emellertid varit ett steg på vägen och står inte i någon motsatsställning till att vi också måste arbeta för att de nationella partierna ska föra upp de europeiska frågorna på sin politiska dagordning och ta med dem i sina diskussioner och beslut.
Vi måste göra bådadera, och vi måste vidta åtgärder på båda områdena.
Därutöver måste vi se till att europeiska medier bevakar händelseutvecklingen.
Det kräver dessutom vissa insatser och viss marknadsföring från vår sida för att se till att rapporteringen också fungerar, till fromma för medborgarna och demokratin så att människor kan följa händelseutvecklingen och ta ställning.
Jag skulle vilja tillägga att det också måste skapas mötesplatser, där medborgarna kan få möjlighet att träffas och diskutera.
Dessa tre hörnstenar är nödvändiga för att utveckla demokratin på EU-nivå.
Det kan ske virtuellt eller geografiskt eller genom verkliga möten, men alla tre inslagen måste finnas med.
De europeiska politiska partierna är ett mycket viktigt inslag.
Ni kan diskutera kriterierna, men vi måste diskutera de frågor som har tagits upp här.
Jag aktar mig noga för att i nuläget ge något löfte om resultatet av översynen av budgetförordningen.
Jag anser att jag gör klokast i att inte lova att kommissionen vid den och den tidpunkten ska lägga fram ett nytt förslag i den ena eller den andra riktningen.
Det måste komma i anslutning till och efter den diskussion som vi nu för om översynen av budgetförordningen och tillämpningsföreskrifterna.
Detta kan bli det resultat vi får efter diskussionen.
Jag anser emellertid att ni har utarbetat och lagt fram nödvändigt underlag för en diskussion om hur vi ska hantera frågan om europeiska politiska partier.
Som flera av er emellertid har påpekat finns det dessutom en koppling till andra organisationer, vilket vi måste beakta för att så småningom kunna lägga fram ett nyanserat förslag.
Det är dessutom klokt att ha en föreställning om när detta kan vara klart, men jag kan i dagsläget inte ge något löfte om detta på kommissionens vägnar.
Debatten är mycket viktig.
Jag välkomnar de ändringsförslag där vikten av att främja jämställdhet mellan kvinnor och män betonas, och eftersom jag ser Zita Gurmai där borta vill jag framhålla att detta är fullkomligt självklart för mig.
Om James Hugh Allister hade varit kvar skulle jag ha frågat honom vem han skulle rösta på.
Skulle han rösta på och vilja betala för någon som säger: ” Jag går in i detta rum eller denna institution med ambitioner, förhoppningar och drömmar, och jag lovar att göra mitt bästa och arbeta för att EU ska ha en framtid ”?
Eller skulle ni rösta på någon som säger sig sakna tilltro till denna institution och inte anser att den har något berättigande utan sysslar med struntsaker, och som därför inte tänker engagera sig särskilt mycket i vad som händer här?
Vem skulle ni som vanlig skattebetalare vilja lägga pengar på?
Jag anser att svaret är självklart, men i slutändan handlar det faktiskt också, som Richard Corbett och andra har påpekat, om människors möjlighet att få ta ställning.
Det är ett val som EU: s medborgare måste ges möjlighet att göra, och till syvende och sist är det detta som demokratin handlar om.
