# ID: svediakorp-gov466146
# author: Maria da Assunção Esteves (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 503
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– När parlamentet i januari månads resolution om perioden av eftertanke gav klartecken för en andra debatt om EU-konstitutionen blev det uppenbart att EU hade ett behov av politiska partier.
Utmaningen är uppenbar för alla.
EU måste bli mer politiskt och får inte rygga för att ha en stark, drivande och ansvarig partistruktur.
Partierna har en central roll att spela för att uppnå EU: s ambitioner och förstärka demokratin inom EU.
De fungerar som en bro mellan medborgare och myndigheter, som en katalysator för den offentliga opinionen i Europa och som ett stöd för att det civila samhället ska vidta åtgärder och bredda sitt medinflytande.
De politiska partiernas roll är och bör vara något helt annat än deras rent parlamentariska och representativa roll.
De europeiska politiska partierna har oförklarligt nog misslyckats med att växa sig starkare i förhållande till Europaparlamentet och i samma takt som parlamentet.
Det beror antingen på ren och skär okunskap om vårt system eller på bristande självinsikt hos de europeiska partierna.
EU har emellertid aldrig hittills under sin utveckling begärt att partierna ska vara dynamiska.
Partierna har anklagats för att ha varit påfallande frånvarande exempelvis under debatten om EU-konstitutionen, en debatt som hittills enbart har förts inom institutionerna.
Eftersom Europa väntar på att de politiska partierna ska axla sin roll måste en gemensam europeisk stadga för EU: s politiska partier skyndsamt inrättas för att stärka partistrukturen.
En stadga av detta slag kan stärka den demokratiska kontrollen, främja politisk konkurrens inom parlamentet och befria de europeiska partierna från rent parlamentariska skyldigheter, i syfte att anpassa dem till den mångskiftande dynamiken på den europeiska offentliga arenan.
Det är dessutom tydligt att vad som krävs för att stärka partierna är en gemensam stadga, att de får en ställning som juridiska personer enligt gemenskapsrätten, kapacitet för självständigt ansvar, bättre strukturer för reflektionsarbete inom partiet och lämplig finansiering för att verkligen kunna definiera politiska prioriteringar.
Jo Leinen föreslår därför mycket mer i sitt betänkande än en sifferreform av de europeiska politiska partiernas liv.
Betänkandet pekar fram mot en strategisk förståelse mellan partierna, parallellt med ett erkännande av deras betydelse för att hitta strukturella lösningar på det fortsatta demokratiska underskottet inom EU.
För att kunna hitta strukturella lösningar måste den politiska marknaden få mer fart, det måste finnas starkare kopplingar mellan de europeiska politiska partierna och de nationella partierna, och Europapolitiken – och det europeiska valsystemet – måste göras mer attraktiva.
Betänkandet bidrar också till en form av partimedvetenhet på EU-nivå.
Härigenom kan vi som kan organisera oss i ett försök att ta ansvar för världen förstå att dessa organisationer också har fått en ny dimension.
Ansvaret växer, allteftersom det europeiska landskapet förändras, med nya riktmärken som konstitutionen och utvidgningen.
Vad som då krävs är nya politiska metoder och en ny syn på institutionernas, medborgarnas och partiernas respektive roller.
