# ID: svediakorp-gov466142
# author: Andreas Mölzer (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 395
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Samtidigt som gränsöverskridande samarbete mellan politiska partier i Europa inte är någonting nytt företräder till och med partier med samma ideologiska hemvist ofta olika politiska kulturer.
Oavsett planerna att stödja dem med flera miljoner euro kommer de aldrig att kunna komma överens politiskt om mer än den minsta gemensamma nämnaren, och den har hittills varit begränsad till innehållet i valmanifest och löften till väljarna.
Det är helt säkert att inte ens europeiska partier kommer att kunna befria oss från detta dilemma.
Även om det råder enighet om att Europeiska unionen befinner sig i kris har unionens institutioner ännu en gång valt att pumpa in enorma summor pengar – och denna gång är mottagarna de europeiska politiska partierna – i stället för att äntligen ta itu med orsakerna till krisen.
Orsakerna till den alltför välbekanta bristen på förtroende för EU: s ledare är av många olika slag: orealistiska löften vid olika medlemsstaters anslutning, en förhastad östutvidgning av EU mot flertalet EU-medborgares vilja, en europeisk konstitution som dikteras uppifrån, ökade avgifter och nu idén med EU-skatter.
Det är alltid fascinerande att iaktta hur godtrogna det politiska etablissemanget i Europeiska unionen faktiskt tror att unionens medborgare är.
Kraftigt sjunkande valdeltagande, nejröster i folkomröstningar och en växande förbittring över EU tolkas inte för ett ögonblick som kritik av unionen utan avfärdas som skarp kritik riktad mot de nationella regeringarna.
Men vi kommer inte att kunna ändra denna mentalitet genom nya europeiska politiska partier.
Vare sig det passar oss eller inte är det enda sättet att bygga upp förtroende att åstadkomma ett gott resultat.
På något sätt har EU lyckats att inte bara slösa bort goodwill utan också hantera avgörande händelser på ett sömngångaraktigt sätt eller styra utvecklingen i fel riktning, och resultatet av dessa fadäser kan ses inte minst i form av stigande arbetslöshetssiffror och enorma höjningar av europriserna.
Även om vi investerar den planerade årliga summan på 8,4 miljoner euro i partiprojektet finns det små utsikter till att detta kommer att ge resultat när det gäller att skapa medvetenhet om en europeisk identitet.
Denna medvetenhet om identiteten kan vi bara lyckas uppnå om vi ger våra kritiska medborgare möjlighet att äntligen spela en verklig direkt roll i sådana viktiga beslut som utvidgningen och konstitutionen.
