# ID: svediakorp-gov466132
# author: Jules Maaten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 761
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
På detta stadium av EU: s utveckling – som en del skulle beskriva som ” brist på utveckling ” – kan detta betänkandes betydelse inte betonas för mycket.
Faktum är att det inte bara handlar om politiska partier, och det är det som jag tycker är bra med betänkandet och det som föredraganden försöker göra.
Han kunde ha sagt: ” Ja, det finns tio partier. ”
Han kunde titta på hur de fungerar och vad vi gör med dem.
Men i stället valde han en mycket bredare filosofisk synvinkel, och det tycker jag han gjorde rätt i, för allt har att göra med det europeiska politikområde som kommissionsledamoten själv belyste.
Vad är det, när allt kommer omkring, som vi ständigt får höra, inte bara under valkampanjerna utan även mellan dessa?
Vi hör folk fråga: ” Vad ska det här med Europaparlamentet vara bra för, när det inte finns något europeiskt politikområde? ”
De har rätt: det finns inget sådant område.
Det finns inte någon allmän europeisk opinion.
Något sådant existerar inte och är inte ens möjligt.
Det kommer det inte heller att finnas så länge det finns de som gör sitt yttersta för att vi aldrig ska få till stånd ett europeiskt politiskt område av det slag som vi behöver om vi ska få en politisk debatt i Europa utan hänsyn till gränser.
Låt oss ta en titt på hur det ser ut nu.
Det finns 25 kommissionsledamöter, som i första hand är valda med sin nationalitet som grund.
Rådets sammansättning vilar naturligtvis på nationell grund.
Inte ens parlamentet väljs genom ett europeiskt val utan genom 25 nationella val som ligger nära varandra tidsmässigt, men inte är det ett val.
Vi vill naturligtvis inte att det europeiska politikområdet ska se ut på det sättet.
Vi kommer verkligen att behöva ett europeiskt politikområde om vi någonsin ska få se en vald ordförande för kommissionen, som antingen väljs av Europaparlamentet eller, vilket jag skulle föredra, av EU: s valmanskår.
Detta kommer att inleda en europeisk politisk debatt över gränserna.
Eller om en europeisk folkomröstning ska hållas, till exempel för att avgöra om vi ska ha en ny konstitution eller behålla den gamla, låt det då bli en enda europeisk folkomröstning i stället för 25 nationella folkomröstningar.
Vad jag vill är att på ett eller annat sätt ge valet till Europaparlamentet ett europeiskt inslag, åtminstone i viss utsträckning.
Då kommer vi att få en europeisk politisk debatt och för detta krävs ett område för Europapolitik.
Och om vi vill ha en representativ demokrati, vilket vi vill, krävs det också politiska partier eftersom vi vill att politiker som vi själva ska kontrolleras, och det enda sättet att göra det på är att ha starka politiska partier, som definitivt är starkare än de är i dag.
Dessa måste då skötas väl, och det betyder att deras specifika finansiella behov måste tillgodoses.
Det gläder mig att detta problem får uppmärksamhet i betänkandet, till exempel genom förslaget att skapa flexibilitet genom att transportera tillgångar från ett år till påföljande år.
På EU-nivå arbetar de politiska partierna i en femårscykel snarare än från det ena året till det andra.
Det är naturligtvis värt att notera att andra frivilligorganisationer nu är underkastade mycket snäva regler på ett sätt som vissa av dem finner mycket besvärligt, och vi kanske borde titta även på dem.
Med tanke på detta uttryckte Jean-Luc Dehaene saken mycket bra när han sa att det inte är något galet med att även ge andra den flexibilitet som vi vill att våra politiska partier ska åtnjuta.
Låt mig slutligen ta upp kravet på en gemensam stadga.
Detta är något som jag mycket starkt förespråkar, och även på den punkten är jag enig med föredraganden.
Vi måste allvarligt överväga inrättandet av europeiska stiftelser och jag skulle då föredra partipolitiska stiftelser.
Jag anser att det tyska systemet är det mest civiliserade i världen i detta hänseende, och om vi kunde ha samma system på EU-nivå kunde vi skatta oss lyckliga.
Jag ber er också – ja, jag ska sluta nu – att tänka på de ändringsförslag som har lagts fram av Ignasi Guardans för min grupp om kvinnors medverkan i politiska partier.
