# ID: svediakorp-gov466129
# author: Klaus-Heiner Lehne (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 667
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jag företräder min kollega Antonio López-Istúriz White, som har utarbetat yttrandet från utskottet för rättsliga frågor, och jag ska lämna några synpunkter på detta yttrande på hans och min grupps vägnar.
Jag håller med huvudföredraganden Jo Leinen om att den existerande stadgan i princip absolut måste betraktas som en total framgång och att det var helt och hållet rätt och riktigt av oss att göra tydlig skillnad mellan partibidrag och finansiering av parlamentsgrupper.
Vi var också skyldiga allmänheten att göra denna ändring.
Politiska partier bidrar till att forma folkets vilja – i det europeiska perspektivet bör vi säga ” folkens ” – och därför är det viktigt att EU-institutionerna skapar förutsättningar och villkor så att de europeiska partierna kan fungera ordentligt.
I detta sammanhang finns det fyra punkter som jag tillmäter särskilt stor betydelse.
För det första är det nödvändigt att skapa en hållbar permanent ekonomisk ram som säkrar en långsiktig finansiering av partierna.
De bidrag som för närvarande betalas till de europeiska partierna ger inte någon tillräcklig grund för en verkligt hållbar långsiktig planering av verksamheterna.
Planerna är för närvarande knutna till kalenderår inom en valperiod.
Förändringar av partibidragen kan också inträffa om nya partier bildas och bidragsvolymen då måste justeras.
Vad jag säger är helt enkel att de nuvarande bestämmelserna inte tillåter partierna att planera för framtiden med tillräcklig grad av ekonomisk säkerhet och att förändringar därför är synnerligen önskvärda.
För det andra måste vi tillåta de europeiska partierna att skapa finansiella reserver som inte går förlorade från det ena året till det andra.
Jo Leinen tog också upp detta ämne, som även fanns med i våra överväganden i utskottet för rättsliga frågor.
Hans hänvisning till den beryktade köprushen i december träffade huvudet på spiken.
Vi vill ha en hållbar långsiktig planering av partiernas finansiering, vi vill inte ha en situation där man så att säga strör pengarna omkring sig när julen närmar sig bara för att man står under press att göra slut på eller förlora dem.
I detta sammanhang är det också värt att överväga om den gräns på 20 procent för överföringar från en budgetkategori till en annan bör ändras i syfte att åstadkomma större flexibilitet.
De europeiska partierna måste ha frihet att reagera på förändrade krav, som till exempel kan härröra ur en kris på den politiska arenan, och kunna omfördela tillgångarna mer radikalt än vad den nuvarande stadgan tillåter.
För det fjärde anser jag att stadgan för de europeiska politiska partierna bör ändras så att de europeiska partierna kan agera effektivare till fromma för hela befolkningen och utöva sin roll som drivkraft i den politiska beslutsprocessen.
Samtidigt kan jag å andra sidan inte förneka att partierna skulle kunna göra mer genom egna ansträngningar för att nå målet att föra EU närmare folket och göra medborgarna engagerade i det som händer här i Europa.
Personligen anser jag inte att en europeisk kandidatlista parallellt med de nationella listorna skulle vara ett sätt att lösa detta problem.
Partilistor är ett abstrakt begrepp och mandaten tilldelas de olika partierna, och många människor kan inte identifiera sig med dessa.
Vad vi behöver är en europeisk valprocess som är mycket mer personinriktad, och det finns ett mycket enkelt sätt att uppnå detta: om åtminstone de två stora europeiska politiska partierna vart och ett kunde besluta sig för att i sin kampanj inför Europavalet föra fram en utvald ledare som även skulle vara partiets kandidat till posten som ordförande i kommissionen, skulle valet på relativt kort tid bli kraftigt personvalsinriktat och väljarna skulle identifiera sig mycket starkare med de individuella kandidaterna och lättare ta till sig politiska avsiktsförklaringar.
Redan detta skulle förmodligen leda till ett betydligt större deltagande i valet till Europaparlamentet.
Jag hoppas att de politiska partierna kommer att ha modet att ta detta steg.
