# ID: svediakorp-gov466125
# author: Louis Michel, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,022
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Mina damer och herrar!
Jag instämmer i några av de ståndpunkter som har lagts fram.
Vad beträffar den märkbara bristen på information från kommissionen är kommissionen naturligtvis villig att tillhandahålla all den information som den har tillgång till.
Ni kanske tycker att det är för lite information.
Jag ska i varje fall för min egen del se till att jag ger er all den information som jag har.
När det gäller behovet av att ha stora summor pengar tillgängliga för tillfällen då extra medel behövs måste medlemsstaterna tillhandahålla dessa.
Ni vet mycket väl vilka summor som finns tillgängliga från Europeiska utvecklingsfonden: jag har bara de pengar som har tilldelats mig.
När det gäller Glenys Kinnocks tal vill jag inte att det ska bli något missförstånd.
När jag talade om en ” akademisk ” debatt om alternativen hade jag ingen avsikt att vara oförskämd.
Det är faktiskt möjligt att lägga fram alternativa förslag för dem som inte vill förhandla, men för närvarande är det så, vilket ni mycket väl vet, fru Kinnock, att alla förhandlar.
Ordet var kanske illa valt, men att inleda en debatt om alternativen när alla redan förhandlar tycker jag inte verkar särskilt fruktbart.
Jag vill påstå att jag i stort sett är överens med er om era övriga synpunkter.
Således håller jag med er om vad ni säger om marknadstillträde, men ni måste också medge att tillträde till marknaden inte är allt.
Vår erfarenhet av 50 års liberalisering visar tydligt att detta inte är tillräckligt och att det finns en hel rad andra faktorer att beakta.
Ingen är mer övertygad än jag om att vi måste koncentrera oss på utvecklingens fördelar.
Jag håller därför fullständigt med om denna princip.
När det gäller problemen på tillverkningsområdet är det tydligt att detta är ett av de områden där vårt stöd kan bli till störst nytta för länderna i fråga.
Det är på den nivån som nödvändig finansiering kan tillhandahållas för teknisk och teknologisk uppdatering, tekniköverföring och produktkvalitet, kort sagt finansiering av det mervärde som är så nödvändigt för tillträde till marknaden.
Jag håller med er och inser att EU inte får lägga fram diktat.
Det skulle inte alls stämma överens vare sig med mina övertygelser eller med min idé om utveckling.
Det sker en förhandling, och i en förhandling lägger varje part fram sina argument.
Det finns inget diktat i detta.
Jag håller också med Maria Martens när hon säger att tidsskalan måste vara realistisk.
Jag håller fullständigt med om att det är nödvändigt att trygga tillgången på vatten, energi och en hel rad livsviktiga varor.
Jag delar helt er syn i denna fråga och jag är synnerligen tveksam till tanken på att liberalisera dessa sektorer.
Fru Kinnock!
När det gäller det avskedande av en sekreterare som jag påstås ha krävt vill jag för det första tala om att jag inte har befogenhet att avskeda den berörde sekreteraren och för det andra att jag inte har krävt att någon ska avskedas.
Vad som är sant – för jag är angelägen om att ta fullt ansvar för vad jag har gjort – är att jag som svar på en begäran från sekreteraren för Centralafrikanska ekonomiska och monetära gemenskapen bara sa att jag inte gick med på att bevilja en begäran om extra pengar till någon som inte har gjort någonting, och jag kan garantera att han inte har gjort någonting.
Jag är för övrigt inte ensam om att klaga över detta.
För att rättfärdiga sig sa han att han inte hade någon rätt att ålägga medlemsstaterna något.
Det arbete som skulle ha gjorts blev inte gjort.
Vi får inte de dokument till bevis som vi begär.
Det finns ett öppenhetsproblem i hans arbete.
Under dessa förhållanden anser jag att det hör till mitt arbete att peka på några av våra ledningsprinciper, särskilt då vi har att göra med en begäran som gäller finansiering från kommissionen.
Jag talar därför om vad jag gjorde, men jag krävde aldrig någons avsked, och i vilket fall som helst har jag ingen befogenhet att göra det.
Sammanfattningsvis vill jag säga att förhandlingspaketet måste vara begripligt och sammanhållet.
Peter Mandelson förhandlar om avtalen om ekonomiskt partnerskap och jag har en stödjande roll.
Vi arbetar alltså sida vid sida.
Min utgångspunkt är naturligtvis att utveckling, mer specifikt ekonomisk utveckling, är drivkraften för tillväxt.
Jag vill dessutom påpeka att länderna har handlingsplaner för att bekämpa fattigdomen där även denna aspekt finns med.
De regioner som omfattas av handlingsplaner för ekonomisk integration ber oss att stödja dem, vilket vi också gör.
Denna integration innefattar en kommersiell liberalisering mellan länderna.
Vi stöder detta och avtalen om ekonomiskt partnerskap ger stöd för detta krav på regional integration.
Jag inser att vissa av era farhågor är berättigade, men jag kan försäkra er, åtminstone när det gäller mig själv, att utveckling är en aspekt som kommer att prioriteras.
Det är på denna aspekt som fokus i förhandlingarna kommer att ligga, och stödåtgärderna måste, med beaktande av den hastighet som dessa länder är kapabla att hålla, möjliggöra en uppdatering som i långa loppet bör ge dem mycket lättare tillträde inte bara till regionalt integrerade marknader utan även till världsmarknaden.
Sammanfattningsvis kan jag säga att jag förstår alla era farhågor och all er oro.
Jag är beredd – och jag anser verkligen att detta är mycket viktigt – att diskutera med er, även när det gäller alla stödåtgärder.
Jag söker all den kreativitet som ni är kapabla till och jag är helt öppen i dessa frågor utan några förutfattade meningar.
I vilket fall som helst försäkrar jag er att jag är mer än redo att fortsätta att söka bästa möjliga lösningar för att stödja utvecklingsländerna inom ramen för avtalen om ekonomiskt partnerskap.
