# ID: svediakorp-gov466118
# author: Margrete Auken, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 311
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Syftet med Cotonouavtalet och de ekonomiska partnerskapsavtalen är att utrota fattigdomen och främja en hållbar utveckling.
Den målsättningen får under inga omständigheter gå över styr.
Utgångspunkten eller idén om ömsesidighet baserat på principen om jämlikhet, är därför helt fel.
Faktum är att vi här har att göra med två helt ojämlika partner, EU och AVS-länderna, och det är inte AVS-länderna som bör hjälpa EU-länderna, utan tvärtom.
Jag är fullständigt övertygad om att Luisa Morgantini håller med mig om det.
Fattiga länders enda exportmöjligheter finns inom områdena jordbruk och råvaror och i anslutning till mycket arbetskraftsintensiva produkter, exempelvis textiler, som de bör få tillstånd att exportera till oss i EU utan några restriktioner.
AVS-länderna har också mycket svaga ekonomier.
Vi kan därför inte kräva att dessa länder bara ska fortsätta och öppna upp 90 procent av sina marknader som ersättning för att EU öppnar sina egna marknader som en slags betalning.
Detta är en uppfattning som också uttrycks i Luisa Morgantinis betänkande.
Jag hoppas därför att jag gör rätt när jag tolkar punkt 17 i betänkandet som att det självfallet endast är AVS-länderna som har rätt att införa tillfälliga importrestriktioner för industrier som hotas av plötsligt ökande import.
Det skulle vara mycket olyckligt om vi hade rätt att hindra AVS-länderna från att sälja textilier och jordbruksprodukter till oss bara för att vi inte varit tillräckligt duktiga på att anpassa oss till de förändrade konkurrensförhållandena i en globaliserad värld.
Faktum är att också vi hade rätt att skydda våra egna marknader när våra ekonomier fortfarande höll på att utvecklas.
Att skydda marknader är ett mycket osäkert sätt att uppnå tillväxt och en hälsosam ekonomi, och det bör därför vara en begränsad, inklusive tidsbegränsad, åtgärd också för utvecklingsländerna.
