# ID: svediakorp-gov466116
# author: Glenys Kinnock, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 631
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tacka kommissionsledamoten.
Jag vill börja med att hänvisa till hans kommentar om att det är ” akademiskt ” att tala om alternativ till ekonomiska partnerskapsavtal – det var det ord han använde.
Det anges mycket tydligt i Cotonouavtalet att alternativ ingår i vad AVS-länderna kan välja att besluta att följa.
Därför, herr kommissionsledamot, är detta inte en akademisk fråga, utan något som helt avgjort är ett alternativ för AVS-länderna.
De ekonomiska partnerskapsavtalen är mycket komplexa och komplicerade för AVS-länderna, och de mest komplexa och komplicerade förhandlingar de någonsin deltagit i.
Jag misstänker att de också medför vissa svårigheter för kommissionen, om inte annat så på grund av de spänningar som naturligtvis finns mellan de intressen och prioriteringar som finns inom generaldirektoratet för bistånd och de som finns inom generaldirektoratet för handel, vilka skiljer sig helt åt.
Vi vet av egen erfarenhet i parlamentet att det inte alltid finns en nödvändig sammanhållning mellan våra mål.
Mitt intryck är att det finns intressen som är gemensamma för alla regionala förhandlingar och jag följer dem mycket noga.
Det finns exempel på att kommissionen vill ha ett ramverk som underlättar handel som en främsta prioritet.
AVS-regionerna är mycket mer intresserade av att ta itu med begränsningar på utbudssidan och sambandet mellan ekonomiska partnerskapsavtal och utvecklingsstöd.
Frågan om marknadstillträde förblir absolut central.
Det föreslagna öppnandet av ekonomierna i AVS-länderna – varav de flesta är minst utvecklade länder – är en viktig fråga.
Fördelarna med regional integration, marknadstillträde och integrerad handel och utveckling är, som min kollega Maria Martens sa, helt och hållet uppenbara.
Vad vi förstår i utskottet för utveckling är dock att alla potentiella fördelar kan uppvägas av de potentiella kostnader som länderna kan förväntas betala.
Därför kanske de avtal som AVS-länderna kan behöva ingå om marknadstillträde – öppnande av marknaden – inte är exakt vad de behöver och kanske skulle de kunna få ut mer av andra typer av arrangemang.
För att länderna ska vara konkurrenskraftiga och kunna marknadsföra sina varor måste verkliga investeringar göras i fråga om deras förmåga till detta.
AVS-länderna behöver utbildning och deras arbetskraft måste stärkas: de behöver förbättrad infrastruktur, förbättrade transporter och institutionellt kapacitetsbyggande.
Allt detta är centrala prioriteringar för AVS-länderna.
Det måste sägas att det inte är kommissionens sak att tala om för AVS-länderna vad ett bra ekonomiskt partnerskapsavtal är.
Det är upp till AVS-länderna – i samråd med sina parlament, den gemensamma parlamentariska församlingen och det civila samhället – att fatta sådana beslut.
Alla kriterier som vi fastställer om ekonomiska partnerskapsavtal måste bygga på deras anknytning till millennieutvecklingsmålen.
Jag vill ställa en fråga till kommissionsledamoten.
De centralafrikanska förhandlingarna framställs som en modell för dessa regionala förhandlingar.
Mina källor talar om för mig att generaldirektoratet för bistånd på högsta nivån – det betyder troligen ni, herr kommissionsledamot – är mycket oroat över kapaciteten hos sekretariatet för Centralafrikanska ekonomiska och monetära gemenskapen under förhandlingarna.
Är det så att ni, herr kommissionsledamot, offentligt har krävt att Centralafrikanska ekonomiska och monetära gemenskapens chefssekreterare och chefsförhandlare för de ekonomiska partnerskapsavtalen ska avskedas?
Om så är fallet, hur går då detta ihop med att generaldirektoratet för handel beskrivit detta som den absoluta förebilden?
Slutligen vill jag uppmärksamma Kapstadsdeklarationen från 2002 från den gemensamma parlamentariska församlingen.
Riktmärken infördes i denna deklaration för att bedöma förhandlingarnas genomförande och resultat mot bakgrund av centrala sociala och miljörelaterade indikatorer, däribland drägligt arbete, hälsa, utbildning och genus.
Potentialen för detta bekräftades förra året av AVS-rådet.
Kommer kommissionsledamoten att agera utifrån detta förslag?
