# ID: svediakorp-gov466114
# author: Louis Michel, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,285
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru Morgantini, mina damer och herrar!
För kommissionens räkning vill jag gratulera utskottet för utveckling, och särskilt dess ordförande Luisa Morgantini, till det här betänkandet som gör utvecklingen central i förhandlingarna om de ekonomiska partnerskapsavtalen.
Utgångspunkten är utveckling, det är vi alla överens om, och det är den viktigaste frågan och prioriteringen för våra åtgärder.
Vi ska självfallet fortsätta att insistera på det under förhandlingarna och vid genomförandet av de ekonomiska partnerskapsavtalen, när den tiden kommer.
För det första är jag mycket glad att vi har samma uppfattning på många punkter, exempelvis betydelsen av dialog med det civila samhället och de nationella parlamenten i AVS-länderna, målsättningen för regional integration och ekonomisk styrning, investeringarnas roll och diversifieringen av exporten.
I betänkandet finns uppfattningar som jag själv ofta har framfört till våra partner, vilka spelar en grundläggande roll i det här hänseendet.
Den viktigaste målsättningen är utveckling, och det innefattar även ett flexibelt synsätt som gör det möjligt att ta hänsyn till den ekonomiska svagheten i de länder som vi vill stärka.
Detta synsätt visar sig exempelvis genom handelns inriktning på att främja AVS-länderna, flexibiliteten när det gäller öppnandet av deras marknader, hur väl vi täcker deras produkter och de nödvändiga garantimekanismerna.
Allt detta är principer som vi tydligt angav i vår förhandlingsposition från den första dagen och som kommissionsledamot Peter Mandelson själv har bekräftat vid flera tillfällen.
Jag har emellertid också noterat att betänkandet i vissa känsliga frågor innehåller tvivel som jag inte anser vara motiverade.
I betänkandet ifrågasätts exempelvis hur förenlig vår ståndpunkt om de ekonomiska partnerskapsavtalen är med de åtaganden som gjorts inom ramen för Cotonouavtalet eller i förklaringen nyligen om Europeiska unionens utvecklingspolitik.
Kanske föreligger det ett kommunikationsproblem och jag ska försöka att lösa det redan i dag.
Det får inte finnas några missförstånd mellan oss eftersom parlamentets stöd helt klart är viktigare för kommissionen än någonsin i den känsliga förhandlingsfas som vi nu befinner oss i och som ska avslutas inom lite mer än ett år.
För det första tror jag att vi åter behöver placera de ekonomiska partnerskapsavtalens kompatibilitet med WTO: s regler i rätt perspektiv.
Denna kompatibilitet är nödvändig om vi vill att de ekonomiska partnerskapsavtalen ska vara lika stabila som alla våra överenskommelser, och kommissionen måste lyssna noga på detta.
Vi är också beredda att förbättra WTO-reglerna om det är möjligt.
Vissa förslag har skett enligt dessa linjer, men jag anser inte att vi bör göra oss några illusioner utan att vi måste vara medvetna om de objektiva begränsningarna och svårigheterna med detta synsätt.
Man får framför allt inte glömma att det verkliga skälet till att dessa partnerskapsavtal existerar inte är WTO utan det brådskande behovet, som klart framgick av och bekräftades i Cotonouavtalet, av att bättre använda handeln som en drivkraft för ekonomisk tillväxt i AVS-länderna, på samma sätt som i så många andra länder, inklusive utvecklingsländerna.
Enligt min uppfattning kommer framgången för de ekonomiska partnerskapsavtalen att bero på tre nyckelfaktorer, som alla är lika viktiga.
För det första förhandlingar som verkligen är inriktade på utveckling av våra partner, vilket som sagt är vår enda strategiska målsättning.
För det andra våra AVS-partners engagemang för att inrätta en rättslig ram som främjar investeringar.
För det tredje det stöd som Europeiska unionen, men även dess medlemsstater och andra finansiärer, kommer att kunna erbjuda de berörda länderna för att förbereda och genomföra de ekonomiska partnerskapsavtalen.
Jag förstår att våra partner och parlamentet vill uppmärksamma denna sista punkt.
Redan min allra första dag i kommissionen lovade jag att se till att nödvändiga lösningar skulle tas fram.
Vi har lyckats engagera medlemsstaterna för att successivt fördubbla sitt stöd till utveckling, och jag tackar parlamentet för dess stöd utan vilket detta inte skulle ha varit möjligt.
Får jag erinra er om att det kommer att innebära en ökning på mer än 20 miljarder euro per från och med 2010?
Vi har lyckats nå en överenskommelse om att stärka samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna inom ramen för det europeiska samförstånd som nåddes i december och bekräfta att det effektiva stödet bör prioriteras.
Vi beslutade att fokusera först på Afrika, och där utvecklade vi en enhetlig strategi.
En förvaltningsfond för infrastruktur, inklusive sådana som underlättar handeln, har redan inrättats.
I samband med programmet för den tionde Europeiska utvecklingsfonden (EUF) beslutar vi tillsammans med våra partner om de bästa sätten att stödja regional ekonomisk integration, för vilken våra partner själva har utarbetat dagordningar.
De ekonomiska partnerskapsavtalen är en del av denna åtgärd och en viktig del.
Ur denna synvinkel är tidsaspekten grundläggande.
När de ekonomiska partnerskapsavtalen träder i kraft kommer det exempelvis att leda till förlust av skatteintäkter på grund av slopade tullavgifter.
Detta kommer att motverkas dels av den förväntade ekonomiska tillväxten, dels av de rationaliserade skattesystem som redan har initierats i flera länder, ofta med vårt stöd.
För att göra övergången lättare har man dessutom redan planerat makroekonomiska stödåtgärder för vissa regioner.
Jag kan berätta för er att jag aktivt arbetar med att planera åtgärder för att stödja de ekonomiska partnerskapsavtalen, särskilt när det gäller de konsekvenser som inledningsvis kan uppstå när det gäller de medel som krävs för att driva den suveräna staten.
Jag vet att vissa skulle föredra en debatt om eventuella alternativ till de ekonomiska partnerskapsavtalen.
Personligen tror jag inte att en akademisk debatt av detta slag skulle vara till nytta.
För det första ägde en fördjupad debatt redan rum när man i Cotonou kom överens om att de ekonomiska partnerskapsavtalen skulle erbjuda de största fördelarna när det gäller utveckling, ett marknadstillträde som är förenligt med WTO och stöd till ett bra styrelseskick och regional integration.
För det andra fortsätter samtliga AVS-länder att förhandla om ekonomiska partnerskapsavtal.
Avslutningsvis gynnas länderna av effekterna av att ha tillträde till marknader som är en del av Allmänna preferenssystemet och initiativet ” allt utom vapen ”.
Under tiden vet vi, efter praktiskt taget ett halvt århundrade av ensidiga förmåner enligt Lomékonventionen och Cotonouavtalet, att förmånstillträdet till vår marknad i sig inte är tillräckligt för att möta våra partners behov.
Sammanfattningsvis förmedlas i betänkandet vår gemensamma uppfattning i en rad olika frågor.
För att så många länder som möjligt ska få hjälp med utveckling och tillväxt är jag beredd att fortsätta att samarbeta med er om målen och de utmaningar som vi och våra partner möter i det komplexa, ambitiösa och viktiga projekt som de ekonomiska partnerskapsavtalen utgör.
I morgon har jag ett seminarium om Östafrika.
Ni vet att jag besöker alla regionala organisationer och att jag vid varje besök får höra hur oroliga de är som är delaktiga i utvecklingen.
Ni har förmedlat denna oro perfekt, och tro mig, jag är mycket medveten om den.
Jag är mycket medveten om de verkliga frågor ni tar upp och jag kan öppet säga er att undersökningarna och diskussionerna gör stora framsteg, liksom det kreativa tänkandet, för att utveckla en rad vägar som ger bättre stöd till partnerländerna och bemöter deras oro mer direkt.
Sammanfattningsvis vill jag därför tacka er.
Jag instämmer fullständigt i grunddragen i detta utmärkta betänkande och jag är mer än någonsin öppen för tanken på en debatt med er, särskilt om det bästa sättet att stödja denna process.
