# ID: svediakorp-gov466089
# author: Luisa Morgantini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 377
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
År 2005 var året för vackra ord om utveckling och kampen mot fattigdom.
Under det brittiska ordförandeskapet åtog sig EU att öka det ekonomiska stödet för att nå millenniemålen bland annat genom en ökning av biståndet i flera institutionella och multilaterala forum som Europeiska rådet, G8-toppmötet och millennietoppmötet den 5 september 2005.
Att inte genomföra dessa åtaganden skulle innebära ett steg bakåt i förhållande till alla de internationella åtaganden som gjorts de senaste åren för att bekämpa fattigdom.
Det skulle vara en bekräftelse på att det bara var tomma ord alltsammans.
Det var ett misstag att skära ned i den tionde EUF trots att man inte använde hela summan i den nionde.
I stället borde vi ha skapat ekonomiska möjligheter för de stora strukturreformer som krävs av AVS-länderna inom ramen för förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap.
Hur kan någon tro att dessa länder, och låt oss komma ihåg att vi talar om länder där flertalet av de fattigaste människorna i världen bor, ska lyckas genomföra nationella och regionala makroekonomiska reformer utan ekonomiskt stöd från EU?
Hur ska de dämpa de sociala konsekvenserna och gå vidare med reformer som ökar de restriktioner som redan införts genom de reformer som internationella finansiella institutioner kräver?
Varför skulle ytterligare sänkningar av tariffer göras, med ytterligare en minskning av tillgängliga allmänna medel som följd, som man kräver inom ramen för avtalen om ekonomiskt partnerskap, om medlemsstaterna på EU-sidan inte är beredda att anstränga sig för att öka stödet till AVS-ländernas statsbudgetar?
Vad är det för slags partnerskap?
Jag anser inte heller att det råder klarhet om EU: s särskilda åtagande i + 5-utvecklingsfinansieringsprocessen eller om den exakta omfattningen av utvecklingsbiståndet inom ramen för förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap.
Hur kan vi infria våra åtaganden om vi skär ned i EU: s utvecklingsbudget?
Med tanke också på den internationella geopolitiska situationen anser jag att det skulle vara mycket mer strategiskt framsynt från vår sida, från EU, att nu gå in i en relation präglad av ömsesidigt politiskt stöd med de fattigaste länderna och på så sätt förstärka AVS – EG-partnerskapet.
