# ID: svediakorp-gov466086
# author: Marie-Arlette Carlotti, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 586
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman och herr Winkler!
När det gäller samarbetet mellan EU och AVS-länderna har flera belopp föreslagits, först av kommissionen, sedan av rådet i december 2005, och inom loppet av några få veckor har nästan 2,5 miljarder euro försvunnit.
Jag vill tro att detta bara handlar om en grov felräkning.
Lyckligtvis har kommissionen nyligen, den 17 mars, lagt fram en del nya förslag som präglas av två viktiga framsteg.
För det första ett tilläggspaket på nästan en miljard euro till den tionde EUF som har utformats för att täcka de administrativa kostnaderna.
För det andra ett tilläggspaket på nästan 300 miljoner euro till de utomeuropeiska länderna och territorierna (ULT) som därmed skulle återinföras i EUF, vilket de för övrigt kräver.
Jag anser att kommissionens förslag går i rätt riktning och utgör ett första steg på den väg som parlamentet stakat ut.
Det är alltjämt så att förslagen från och med nu ligger i rådets händer och att det är rådets ansvar att försöka komma med något bättre.
Det är i själva verket EU: s ord och engagemang i kampen mot fattigdom som står på spel.
Med EU: s ord avses det som står med i bilaga 1 till det omarbetade Cotonouavtalet.
Det får erkännas att formuleringen blev avsiktligt tvetydig eftersom det handlade om att få våra AVS-samarbetspartners godkännande på några politiska punkter som var omtvistade och, kan jag tillägga, tvistiga.
Emellertid var det inte tillräckligt tvetydigt för att duga som förklaring till rådets fantasifulla beräkningar.
Låt oss inte få våra afrikanska samarbetspartner att tro att EU: s nya motto är ” löften är bara bindande för dem som tror på dem ”.
Det gavs faktiskt löften 2005.
Vid Europeiska rådets möte i juni förband sig EU och medlemsstaterna att regelbundet öka det officiella utvecklingsbiståndet fram till 2015.
Vid G8-mötet i juli åtog sig också EU tillsammans med de andra givarna att fördubbla det officiella biståndet till Afrika till 2010.
Kommer vi att kunna hålla dessa löften med den krympande budget som rådet föreslår för den tionde EUF?
Svaret är ” nej ” och rådet kan inte påstå annat.
När det gäller förvaltnings- och betalningsförfarandena i den tionde EUF hyser jag också oro.
Men det behövs förklaringar i lika hög grad från rådet som från kommissionen.
Det är för det första en fråga om finansieringen av ” utvecklingsdimensionen ” i de avtal om ekonomiskt partnerskap som man för närvarande förhandlar om, och för det andra är det en fråga om de nya prestandakriterier som kommissionen har fastställt i arbetsdokumentet av den 13 januari om tilldelningen av EUF-medel.
Detta är kriterier som ska läggas till det tidigare ” behovskriteriet ”.
Jag vill avsluta med att säga några ord om budgeteringen för EUF.
Parlamentet har gett sitt stöd för budgetering vid flera tillfällen eftersom det är en fråga om demokratisk kontroll av budgetanslagen.
Jag anser att vi kan ta med EUF i budgeten samtidigt som vi respekterar våra AVS-partner eftersom vi måste komma bort från de mellanstatliga seder som ger upphov till kohandel, med det slags resultat för EUF som vi såg exempel på vid rådsmötet i december.
Jag medger att detta inte är vad vi talar om här i dag och allt har sin tid, men det betyder inte att vi kan glömma det.
