# ID: svediakorp-gov466069
# author: Andris Piebalgs, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 676
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Efter en sådan stimulerande och intressant debatt vill jag ta mig friheten att tala lite längre än vanligt för att avsluta debatten.
I den situation vi nu står inför skulle vi normalt kunna ta historien till hjälp för att finna djärva beslut på energipolitikens område.
Hittills har jag funnit ett sådant beslut: det var före första världskriget när Winston Churchill, som då hade ansvaret för flottan, beslutade att byta bränsle för den brittiska flottan från kol – som producerades inom landet i Wales – till olja.
När han tillfrågades om säkerheten sa han att svaret var mångfald.
Vi står inför en lika stor utmaning som han gjorde.
Men även vi bör visa mod.
Varken OPEC eller Ryssland sitter inne med esset i vårt pokerspel.
Det är vi som gör det.
Inför den nuvarande utmaningen anser jag att den största konkurrensfördelen kommer att vara att en del av världen inte bara kommer att vara energieffektiv utan också kommer att kunna styra efterfrågan.
Detta är nyckeln till framgång.
I annat fall kommer vi inte att få en hållbar energiförsörjning, inte ens med största möjliga mångfald.
Detta är en mycket viktig utmaning som vi måste möta.
Den andra viktiga frågan är att om vi vill ha framgång och nå de mål vi har enats om i en mer komplicerad situation – inte bara en situation där vi byter från kol till olja – bör vi vara medvetna om att vi kan nå dessa mål på samma sätt som vi har kunnat nå våra tidigare mål.
Detta är av avgörande betydelse.
Solidariteten är ytterst viktig.
Men vi bör alla förstå att solidariteten tvingar oss att utföra en del ” hemarbete ” för att förbereda oss för detta och att det finns ett pris som måste betalas.
Vi bör till exempel inte uppfatta kraftledningen mellan Litauen och Polen enbart som en kommersiell fråga utan också som en fråga om solidaritet.
Den bör byggas, men inte utifrån kommersiella argument.
Jag hörde en del skeptiska påpekanden om marknaderna.
Men det är faktiskt marknaden som ger Europeiska unionen dess styrka.
Det finns många känslor när det gäller att försvara nationella intressen.
Men varje fall kommer att bedömas med utgångspunkt från EU: s konkurrenslagstiftning.
Om det finns behov av att skärpa lagstiftningen är det en helt annan sak.
Debatten kommer alltid att göra känslorna starkare.
Men lagstiftningen kommer att tillämpas noggrant och konkurrensen kommer att segra.
Det är helt klart nödvändigt med nya tekniker.
Oljepriset stimulerar faktiskt utvecklingen.
Jag fick nyligen ett mycket intressant förslag om mycket stora kraftledningsnät som binder samman många vindkraftverk ute till havs.
När man träffar företrädare för små och medelstora företag som sysslar med förnybara energikällor och uppvärmning och frågar dem vad de skulle stödja hävdar de att oljepriserna bör ligga kvar på nuvarande nivå.
Detta ger större mångfald och stimulerar den tekniska utvecklingen bland våra forskare.
Men detta för oss återigen tillbaka till det faktum att det bara är vår vilja som avgör vår styrka.
Om vi är svaga och inte tror på vår styrka kommer ingen annan att hjälpa oss – varken Ryssland eller Saudiarabien.
Vi måste hjälpa oss själva.
I detta avseende anser jag att sådana debatter är nödvändiga.
Den strategiska översynen av EU: s energipolitik kommer att leda till en mycket vederhäftig debatt och till riktiga beslut.
Men jag anser fortfarande att det grundläggande svaret ligger i vår styrka som union, det vill säga i vår demokrati och i vår vision om de internationella förbindelserna och marknaden.
Men för att marknaden ska fungera bör vi sörja för stabila och förutsägbara investeringsvillkor.
Marknaden kommer då att tillhandahålla vad som efterfrågas.
Tack så mycket för er debatt.
Jag tror verkligen att vi kommer tillbaka till debatten och kan enas om innehållet i en europeisk energipolitik.
