# ID: svediakorp-gov466039
# author: Luca Romagnoli (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 357
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
EU: s energiberoende är oroande, vilket kommissionens grönbok visar.
Italien har ett ännu större beroende av energi, vilket bekräftas av tydliga uppgifter från Enea och Istat.
Italien har en energiproduktionskapacitet på bara cirka 30 miljoner ton oljeekvivalent och måste importera energi utifrån.
Landets beroende har dessutom ökat till cirka 85 procent 2005 jämfört med 83 procent 2001 och 81 procent 1995.
Inom EU är bara Irland, Luxemburg och Portugal mer energiberoende än Italien.
Italiens energibehov är därför starkt beroende av olja, som utgör 45 procent, och gas, som utgör 32 procent.
De ökade energipriserna leder till högre bensinförbrukning och högre el- och gasräkningar för alla.
Miljöaspekter påverkar också valen på detta område, så pass mycket att alternativet kärnkraft blir aktuellt igen.
För att minska energiberoendet måste vi göra försörjningssystemet mer flexibelt, rationalisera energianvändningen, distribuera energi lokalt både med hjälp av små traditionella anläggningar och med förnybara energikällor, och satsa mer på forskning.
Det verkar inte längre möjligt att vänta med termodynamisk solenergi, geotermisk energi, användningen av biomassa, införandet av nya kombinerade gascykler i de elproducerande systemen och till sist återinförandet av kärnkraft.
Detta är framtidens frågor och utmaningar, men vi måste fråga oss själva varför Italien och EU fortfarande förlorar mark till Ryssland och framför allt till Kina.
Gas och olja från Iran till Kina och Ryssland, energiflöden och resurser som europeiska företag under årtionden har investerat enorma mängder forskningskapital i – allt detta är bortkastat bara för att vi ska vika oss för intressen utanför EU.
Detta innebär att EU ännu en gång går miste om stora möjligheter till utveckling, trygghet och social välfärd och ökar sitt beroende av både energi och politik.
EU måste våga fatta geopolitiska beslut som gynnar unionens intressen om vi verkligen vill trygga medborgarnas framtid.
Detta är, vid sidan av befintliga direktiv, den typ av banbrytande åtgärder som EU: s medborgare förväntar sig av kommissionen och rådet.
