# ID: svediakorp-gov466008
# author: Monica Frassoni, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 623
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Vi diskuterar nu ännu en strategi, ännu ett dokument och ännu en uppsättning prioriteringar.
På samma sätt som vi debatterade de andra vill vi lägg tonvikt på två – tre frågor – för det första på överenskommelsen om budgetplanen.
Ni vet mycket väl att det skulle krävas en dramatisk sänkning av våra ambitioner och naturligtvis även av medborgarnas ambitioner för att nå enighet med rådet nu i dag.
Vi uppmanar därför er att skapa enighet och arbeta för enighet, men på våra villkor, som även bör vara era.
Jag stöder helt en överenskommelse om budgetplanen, men inte på rådets villkor.
Fram till dess att vi kan räkna med enighet och en tydlig allians med kommissionen på denna punkt kommer debatter som dagens att lida en viss brist på substans.
För det andra nämnde ni andra ämnen och jag vill därför särskilt nämna två av dem.
Det ena är frågan om invandring och inre säkerhet.
Ni sa att prioriteringarna kommer att vara Schengen, kontroller och gränser, men ni sa ingenting om en viss punkt, trots att den nämns i texten.
Problemet är en aspekt som vi anser bör prioriteras, nämligen förfarandena för laglig invandring.
Detta element finns i era texter men saknas i det som görs och sägs!
Det faktum att kommissionen inte säger ett ord – inte ett enda – om de tusentals personer som har dött mellan Mauretanien och Kanarieöarna och om att mitt land, Italien, fortfarande har ett okänt avtal med Libyen som har dolts för er och parlamentet och som har orsakat att ett enormt stort antal människor har dött i öknen, innebär att debatten om en gemensam invandringspolitik fortfarande bara är tomma ord.
Vi skulle uppskatta om ni sa ett enda ord om detta utöver en generell anmärkning.
För det tredje har vi energifrågan.
Vi har ett problem.
Ni känner till att det finns olika åsikter i denna fråga och särskilt att vi inte anser att kärnkraft och förnyelsebar energi är jämförbara – det är två skilda saker.
Vi inser att det finns kärnkraft på denna kontinent, men vi anser inte att denna energiform har någon framtid på vår kontinent, delvis på grund av det inte obetydliga faktum att vi fortfarande måste importera uran, medan vi inte behöver importera sol eller vind!
Detta är en viktig poäng, åtminstone begreppsmässigt, och kärnkraft ska inte jämställas med dessa former.
Vi måste helt klart och i detalj förstå att vi inte får bli beroende av kärnkraft.
Kärnkraften uppfyller i dag endast en del av vårt energibehov och är absolut inget alternativ för framtiden.
När det gäller energifrågor finns det dessutom fortfarande ett gapande hål i kommissionens strategi – dess tystnad i transportfrågan.
Sjuttio procent av vårt oljeberoende avser transport.
Jag medger att inte heller parlamentet har gjort särskilt mycket för att skapa en innovativ transportpolitik, men jag anser att kommissionen bör hjälpa oss i denna fråga.
Herr talman!
Jag vill avsluta med att säga att det finns en annan prioritering som ignoreras inom detta område, och det är våra städer.
Städerna är en möjlighet, inte bara som en typ av laboratorier, utan även som något som Europa kan dra nytta av, och för närvarande utnyttjas de inte tillräckligt vare sig med tanke på ekonomiskt stöd eller med tanke på de viktigaste strategierna.
Kanske är det bättre att börja med städerna än med viktig infrastruktur, som i alla händelser inte heller kommer att finansieras av EU.
