# ID: svediakorp-gov466007
# author: Graham Watson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 535
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I dag diskuterar vi kommissionens prioriteringar för 2007, men i morgon måste våra stats- och regeringschefer finna medlen, modet och beslutsamheten att omsätta prioriteringarna i praktiken.
Framför oss har vi en plan för framtiden med tonvikt på kunskap, företagande, arbetstillfällen och energi.
Den årliga politiska strategin för 2007 bygger vidare på förslagen från Hampton Court.
Detta kan bidra till att göra EU till den mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomin i världen, om medlemsstaterna bara släpper taget om de plattityder som dukades upp vid rådets årliga vårmöte i Lissabon.
Jag har sett rådets förslag till slutsatser.
Fina ord, men en sådan brist på mod!
EU förtjänar bättre.
EU förtjänar det delade ansvar som José Manuel Barroso talade om.
Detta är anledningen till att liberalerna och demokraterna välkomnar den ambition som Europeiska kommissionen uttryckt.
Detta dokument utlovar vad tidigare årliga politiska strategier uppenbarligen misslyckats med att tillhandahålla.
Det ger praktiska förslag för en förnyelse av EU.
Dessa går ut på att skapa lagliga migrationskanaler och ett gemensamt europeiskt asylsystem – med bättre gränsförvaltning som en naturlig följd – för att tillhandahålla den arbetskraft och den säkerhet som EU behöver.
Man avser här att snabba på en europeisk energipolitik, att fullborda den inre marknaden för energi och gas, att investera i ren kolteknik och att balansera flexibilitet och socialt skydd med marknadens krav på ökad tillväxt och konkurrenskraft.
Det finns en sak som kommissionen inte har lärt sig.
Den placerar resursanvändning och miljöskydd under rubriken solidaritet.
Den borde placera dem under rubriken välstånd.
Tills vi lärt oss att miljö och grön tillväxt tillhör välståndet snarare solidariteten, kommer vi inte att ha det rätta perspektivet i sådana frågor.
Lägg sedan till utvidgningen av euroområdet och välkomnandet av Bulgarien och Rumänien, och 2007 skulle kunna bli ett fruktbärande år för EU, särskilt om vi åter kan få in konstitutionsprocessen på rätt spår.
Emellertid hänger ett lyckat resultat på en faktor som har varit frånvarande ända till nu och som inte kan ersättas oavsett antalet kommissionsförslag: att medlemsstaterna nationellt erkänner de reformer som är nödvändiga.
Vem litar på ledare som säger en sak och gör en annan, som antar en viss politik, men sedan tar tillbaka den, river upp besluten och försvagar deras genomförande.
Jag avser inte bara de protektionister som angriper tjänstedirektivet eller direktivet om uppköp.
Jag talar om en mer generell typ av närsynthet som hindrar medlemsstater från att se det större sammanhanget.
Jag talar om den närsynthet som fick rådet att förkasta förslaget att namnge och hänga ut länder som uppnår dåliga resultat och att vägra ge tillräcklig finansiering till EU: s prioriterade områden.
Detta är också en anledning till varför ambitionerna i fjolårets årliga politiska strategi att nå framsteg när det gäller Dohaförhandlingarna, Lissabonmålen och konstitutionen gick i stöpet.
Detta är den utmaning som EU: s ledare står inför när de samlas inför morgondagens vårmöte.
Det är viktigt för EU att de lyckas enas kring det som kan förenas.
