# ID: svediakorp-gov465961
# author: Benita Ferrero-Waldner, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 501
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Vi är mycket nöjda över att frågan om straffrihet har diskuterats.
Kommissionen kommer att fortsätta att bekämpa straffrihet med alla tillgängliga medel, både politiska och ekonomiska.
Som ni vet har vi på internationell nivå konsekvent uttryckt ett starkt stöd för Internationella brottsmålsdomstolen (ICC), både genom vår gemensamma ståndpunkt och genom vår handlingsplan.
Dessutom är EU, genom dess medlemsstater, den största bidragsgivaren till ICC och dess budget.
Domstolens trovärdighet och möjlighet att arbeta effektivt beror till stor del på världssamfundets allmänna godkännande av den.
Det är därför som vi alla arbetar för att göra domstolen universell genom att uppmuntra så många länder som möjligt att ratificera Romstadgan.
Jag är särskilt glad över att EU och de 77 AVS-länderna har gått med på att inkludera ett åtagande för att vidta åtgärder för att ratificera och genomföra stadgan i det reviderade Cotonouavtalet.
Det är ett bra steg framåt.
I juli 2004 inledde Internationella brottsmålsdomstolens åklagare en utredning av brott som påstås ha begåtts i Demokratiska republiken Kongo och Uganda efter 2002.
Dessa tillkännagivanden, som följdes av gripanden i Uganda, är tydliga markeringar av det bidrag som ICC kan och kommer att ge kampen mot straffrihet på den afrikanska kontinenten.
Efter mycket lobbyverksamhet från EU och andra parter antog FN: s säkerhetsråd i mars 2005 dessutom en resolution med en hänvisning till situationen i Darfur till ICC.
Det är olyckligt att det inte gick att lösa fallet med Hissène Habré i Senegal, men jag välkomnar Afrikanska unionens (AU) beslut i januari 2006 om att tillsätta en kommitté med framstående afrikanska jurister för att fortsätta granska detta ärende.
Kommittén verkar ha ett ganska starkt stöd.
Särskilt noterbart är att den lyder under ” principen för totalt förkastande av straffrihet ”.
Jag hoppas att man snart når en lösning som tillgodoser kraven.
Förutom fallet med Hissène Habré måste man hitta en pragmatisk väg framåt – vilket många av er har sagt – för att ställa Charles Taylor, som för närvarande lever i exil i Nigeria, inför rätta.
När det gäller finansieringen bidrar vi till de internationella tribunalerna i Sierra Leone och Rwanda.
Dessutom förbereds ett stort projekt för Demokratiska republiken Kongo i syfte att stötta vårt arbete i ICC.
Enligt den internationella lagstiftningen är staterna slutligen skyldiga att försöka utlämna eller att utlämna de som anklagas för internationella brott, som brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord.
Det är därför i första hand en fråga för stats- och regeringschefer att se till att detta sker i fall som med Hissène Habré, Charles Taylor och Mengistu Haile Mariam.
Internationella brottsdomstolens viktiga roll spelar in när staterna vägrar att fullgöra sina skyldigheter i detta avseende.
Det är därför det är så viktigt att EU fortsätter att stödja den en allmän ratificering och ett allmänt genomförande av Romstadgan.
