# ID: svediakorp-gov465920
# author: Andreas Mölzer (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 255
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Tvärtemot den åsikt som råder i många ekonomiska kretsar har konsumentskydd ingenting med protektionism att göra.
Det är precis tvärtom – industrin kan inte blomstra utan konsumenternas förtroende, och kunderna är bättre på att göra mogna bedömningar än vad de multinationella företagen och EU vanligtvis tror om dem.
Kommissionens inställning på detta område är motsägelsefull på ett underligt sätt.
Å ena sidan tar den initiativ till en samordnad politik med till exempel grönboken om hälsosam diet och fysisk aktivitet, medan den å andra sidan undergräver konsumentskyddet med tjänstedirektivet.
Det senare innebär till exempel bland annat att irriterande marknadsföring via telefon, som hittills har varit förbjuden, plötsligt blir laglig, förutsatt att den inte sker från inhemska telefonförsäljningskontor.
Dessutom oroar sig kommissionen över storleken på medborgarnas skulder och vill förhindra de allra minsta övertrasseringar till stora byråkratiska kostnader.
Men dessa övertrasseringar är en konsekvens av vårt konsumentsamhälle och ett liv på kredit, och det är budgetpolitiken i flera av EU: s medlemsstater som sätter exemplen.
Som vi återigen kan se av den senaste skandalen kring dåligt kött i Tyskland, finns det inte tillräckligt många inspektörer för att ta itu med livsmedelsindustrins svarta får.
Och när det gäller elektroniska varor och leksaker har antalet farliga produkter nästan fördubblats.
Det skulle vara effektivare att offentliggöra namnen på de berörda företagen än att ge dem någon form av böter.
Då skulle vi kanske få ett riktigt konsumentskydd.
