# ID: svediakorp-gov465918
# author: Gerard Batten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 286
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
EU vill finansiera både statliga och icke-statliga konsumentorganisationer till en summa av 1,2 miljarder euro för att anpassa dem till nuvarande och kommande lagstiftning.
Precis som mycket annat som kommer från Europaparlamentet är det omöjligt att motsätta sig själva innehållet.
Vem kan motsätta sig bättre och fler effektiva konsumentskyddsåtgärder där de behövs?
I Förenade kungariket har vi redan en hög standard på konsumentskyddslagstiftningen och har haft det i flera år.
Länderna i EU bör lära sig av varandra och från länder utanför EU genom att anta den internationellt bästa praxisen på nationell nivå, och välja den praxis som bäst passar deras särskilda behov.
Men som väntat handlar betänkandet om likformighet, integration och harmonisering.
Målet med betänkandet är inte att anta en lagstiftning som är bra i sig själv, utan liksom allt annat som kommer från Europaparlamentet tjänar det syftet och processen att ge EU utökad makt och större herravälde.
Det är ett ytterligare bidrag till gemenskapens regelverk, den lagsamling som en gång tillföll EU, men som aldrig återlämnas till nationalstaterna.
Det finns också några störande övertoner i förslagen om att man bör anta konsumtionsmönster som kopplas till delar av befolkningen.
Sådan uppgiftsinsamling med utgångspunkt från konsumenternas konsumtion skulle kunna äventyra medborgarens privatliv.
Det görs redan av detaljhandelsföretag i Förenade kungariket med hjälp av sådana knep som förmånskort.
Konsumenten har ändå en viss möjlighet att välja om de vill medverka, beroende på var och hur de väljer att handla.
Detta slags insamling av uppgifter om medborgarna är inget som staten bör åta sig, särskilt inte i den form som EU står för.
