# ID: svediakorp-gov465851
# author: Marianne Thyssen (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 898
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Som föredragande för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd skulle jag uttryckligen vilja bekräfta det som egentligen redan stod klart under den föregående debatten.
Utskottet är motståndare till ett integrerat program för hälso- och konsumentskyddsåtgärder.
Med stöd av talmanskonferensen begär vi ett separat flerårigt program för konsumentskydd.
Eftersom kommissionsledamoten inte verkar helt övertygad, följer här en sammanfattning av skälen en gång till.
Gemenskapsbefogenheterna på vart och ett av dessa områden skiljer sig för mycket åt.
Detta gäller även de sociala målen för de civila samhällsorganisationer som berörs.
Den interna kompetensfördelningen, även i medlemsstaterna, strider ofta mot ett integrerat synsätt.
En patient är något annorlunda än en konsument och vi vill åtminstone veta säkert hur stor del av budgeten som går till konsumentfrågor, samt förhindra en situation där konsumentpolitiken i samband med en folkhälsokris skulle bli den budgetpost som offrades till förmån för ett akut folkhälsobehov som i vanliga fall skulle ha lösts med hjälp av flexibilitetsinstrumentet.
Eftersom vi inte har någon budgetplan måste jag tillstå att det känns en smula olustigt att tala om detta betänkande i dag, eftersom vi inte har någon som helst idé om budgetnivån.
Samtidigt är jag mycket medveten om att budgetens omfattning och uppbyggandet av programmets innehåll är två sidor av samma mynt.
Det är emellertid svårt att begränsa våra ambitioner på konsumentpolitikområdet.
I åratal har EU-institutionerna använt gemenskapens konsumentpolitik för att visa att man verkligen bryr sig om vanliga människor.
I dessa utvidgningstider, när behovet av att ge den inre marknaden en konsumentdimension är större än någonsin, och när vi dessutom måste låta EU behålla sitt mänskliga ansikte, i tider som dessa, kan vi inte slopa våra ambitioner på konsumentskyddsområdet utan att detta får konsekvenser.
Eftersom de tre institutionerna är närvarande i dag – och jag antar att det österrikiska ordförandeskapet är ordentligt företrätt – är det endast av detta skäl som jag anser att det i dag tjänar något till att behålla den budget som fastställs i kommissionens förslag.
Jag anser verkligen att vi ska hålla oss till denna.
I samråd med Antonios Trakatellis från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet har vi noggrant delat upp budgeten i enlighet med den fördelning som kommissionen använder.
För konsumentskydd kommer vi således fram till ett belopp på 233 miljoner euro fördelat på sju år.
Efter en överenskommelse med vår budgetplanförhandlare Reimer Böge gjorde utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd inga tillägg.
Men låt oss inte missförstå varandra: detta betyder inte att vi kommer att låta nöja oss med mindre längre fram.
De tre budgetmyndigheterna uppmanas att ta detta budskap bokstavligt.
Med tanke på hur betydelsefullt ämnet är, hur verksamhetsområdet har vuxit till följd av utvidgningen och med tanke på konsumenternas starka förtroende för den inre marknaden nöjer vi oss inte med mindre.
Jag skulle vilja tacka mina kolleger i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd eftersom de står bakom oss i denna fråga och även för att vi lyckades begränsa oss till två extra huvudproblemområden i samband med kommissionens förslag, vilket kommissionsledamoten för övrigt förklarade på ett mycket bra sätt.
1.
Vi vill att programförfarandet ska vara mer öppet för att låta de medlemsstater delta som inte har en lång tradition av konsumentskydd, konsumentrörelse, kapacitet att bilda konsumentsammanslutningar och deras deltagande i utarbetandet av politiken.
2.
Särskild uppmärksamhet bör ges fenomenet med den åldrande befolkningen och andra sårbara konsumentgrupper.
Personer som är kunniga i konsumenträtt vet att vi inte kan ge dessa grupper ett fullgott skydd genom lagstiftning, vilken per definition har en allmän räckvidd.
Men i ett konsumentprogram kan vi inrikta oss på målgrupper och ta hand om dessa sårbara konsumenter.
Detta är något som vi måste göra om vi vill sträva efter ett varmt och mänskligt samhälle.
Detta är det första betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd på mer än tio år som förre utskottsordföranden Phillip Whitehead inte har yttrat sig om.
Vi saknar honom fortfarande och många års varmt och vänskapligt samarbete med honom har gjort att jag tillägnar honom detta betänkande.
Mina damer och herrar, jag ber om ert stöd för allt detta.
Jag ber även kommissionen och rådet att stödja vårt förslag.
Jag tackar för ert samarbete.
Jag tackar er för er respekt för Phillip Whitehead, för vi är skyldiga honom detta, och jag står också i skuld till utskottssekretariatets personal som på ett så professionellt sätt har lotsat detta betänkande i hamn.
Herr talman!
Låt mig göra en kort sammanfattning.
Det är osannolikt att alla ledamöter kommer att kunna yttra sig före lunch.
Vi kommer därför att vara tvungna att nå en överenskommelse om omröstningen eftersom detta inte är ett medbeslutandebetänkande.
Om inte alla yttrar sig före lunch skulle jag vilja föreslå att omröstningen skjuts upp till nästa veckas sammanträdesperiod i Bryssel eftersom jag anser att vi inte kan låta tillfälligheter avgöra omröstningsresultatet, samt att vi inte kan rösta om ett ämne av detta slag med endast några få personer närvarande.
Detta är mitt förslag som föredragande.
