# ID: svediakorp-gov465837
# author: Marios Matsakis (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 345
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag gratulerar Antonios Trakatellis till hans betänkande, vilket som förväntat var utmärkt.
En viktig aspekt av EU: s hälsoproblem är skydd mot sjukdomar genom förebyggande åtgärder.
De tre huvudsakliga gissel som går att förebygga och som påverkar människors hälsa – tobak, omåttlig alkoholförbrukning och dålig näringstillförsel – är orsaken till miljontals europeiska medborgares för tidiga död varje år.
Särskilt tobaksbruk anses vara orsaken till var tredje rökares död.
Rökning dödar många fler människor än narkotikamissbruk, trafikolyckor och hiv-infektioner tillsammans.
Eftersom tobak dödar så många människor, gör vi verkligen tillräckligt för att hjälpa våra medborgare att bli av med denna självdestruktiva vana?
Inte tillräckligt mycket, enligt min uppfattning.
För det första fortsätter vi att subventionera tobaksodling inom EU.
Detta är verkligen inte förståndigt, som många kolleger redan har nämnt.
För det andra tillåter vi de allt mäktigare multinationella tobakstillverkarna att fritt utöva påtryckningar på och påverka viktiga beslutsfattande organ; de utövar med all säkerhet påtryckningar på europaparlamentarikerna.
För det tredje ligger vi efter med genomförandet av en effektiv informationsstrategi.
Vi märker till exempel cigarettpakten med skrämmande varningar som ingen längre lägger märke till medan tobaksbolagen betalar för att filmstjärneidoler ska röka på filmduken.
Vi har ingen strukturerad antirökundervisning i våra skolor.
Vi bygger dyra sjukhusavdelningar för att behandla patienter som lider av allvarliga sjukdomar orsakade av rökning och ändå tolererar vi att många läkare som arbetar på sådana avdelningar är sämsta möjliga förebilder på grund av att de själva röker offentligt.
Många medlemsstater betalar för dyra avdelningar för rökrelaterade sjukdomar men de betalar inte för att rökarna ska kunna delta i antirökprogram innan de blir sjuka.
Slutligen lämnar många medlemsstater fortfarande de passiva rökarna i rökarnas våld, vare sig det handlar om arbetsplatser eller nöjesställen.
Nu när vi har en hälsokommissionär som är starkt emot rökning är det kanske dags att föra ett fullskaligt krig mot de dödsbringande tobaksjättarna och vara ganska optimistiska att vi vinner.
