# ID: svediakorp-gov465835
# author: Zuzana Roithová (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 521
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Jag gratulerar till det arbete som Antonios Trakatellis, föredragande och medlem i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, har lagt ned på att utarbeta detta betänkande som parlamentet har haft möjlighet att påverka.
Även medborgarna och de yrkesverksamma inom hälsovården välkomnar den nya handlingsplan som vi diskuterar här.
Den allra viktigaste punkten i betänkandet är att politiker och hälsovårdsansvariga ska samarbeta för att finna sätt att lösa problem som är gränsöverskridande för medlemsstaterna.
Betänkandet bereder vägen för en modern strategi, särskilt när det gäller samordningen av insatser, men efter det att rådet drastiskt ändrade EU: s budget åtföljs detta tyvärr inte av tillräcklig finansiering från EU.
Det återstår mycket för EU att göra, vilket särskilt gäller de uppgifter som de enskilda medlemsstaterna inte kan lösa själva.
Detta handlar inte bara om att bekämpa allvarliga smittsamma sjukdomar som sprider sig över gränserna, som aids och influensa, utan också om att bekämpa spridningen av narkotikamissbruk och livsstilssjukdomar.
Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar inrättades just för detta ändamål, tillsammans med de nationella referenslaboratorierna.
Nedskärningar i budgeten är inte goda nyheter och vittnar om bristande prioriteringar hos EU: s politiska elit och hos vissa parlamentsledamöter.
Jag vill här lyfta fram ytterligare ett problem.
Den moderna medicinen gör att människor lever längre och höjer deras livskvalitet, men det sker till allt högre kostnader – omkring 60 till 90 procent av statskassan.
Ju högre andel av hälsovården som finansieras av gemenskapen, desto mindre ansvar tar de enskilda medborgarna för sin hälsa.
Dessutom är det så att ju mer staten reglerar, desto mindre minskar lagstiftningen individernas personliga ansvar.
Det går att finna bevis på detta i länder som har haft en centralstyrd och fullständigt reglerad hälsovård, där besluten om patientens hälsa, förebyggande åtgärder och behandling – och därmed kostnaderna för den behandlingen – fattades utan att patienten deltog.
Även om det har gjorts vissa reformer har dessa länder skapat ett mindre effektivt system och dyrare hälsovård; gamla tankar och vanor är svåra att utrota bland patienter, läkare och politiker.
Därför menar jag att de program som är avsedda att underlätta för vårdtagarna att informera sig bättre och bidra till att systemen blir förenliga under inga omständigheter får skäras ned.
Dessa resurser betalar sig själva många gånger om.
Jag hyser vissa betänkligheter om effektiviteten av vissa bestämmelser – som förmodades vara avgörande för hälso- och miljöskyddet – och som vi dumt nog har antagit.
Jag är rädd att syftet ibland är att tillfredsställa vissa påtryckargrupper från näringslivet och att alltför lite pengar läggs på medborgarnas hälsa.
Därför uppmanar jag kommissionen att avsätta en större andel av budgeten för analyser baserade på empiriska bevis.
På så sätt kan vi fatta mer ansvarsfulla beslut om bestämmelserna, och vi blir mer medvetna om de verkliga effekterna på folkhälsan, de ekonomiska kostnaderna och även effekterna på EU: s ekonomi.
Därför stöder jag också ändringsförslag 64.
