# ID: svediakorp-gov465790
# author: Klaus-Heiner Lehne (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 829
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Mina damer och herrar!
Jag är här för att företräda min kollega Giuseppe Gargani som i egenskap av ordförande i utskottet för rättsliga frågor är den egentliga frågeställaren.
Det är i vilket fall hedrande för mig att ersätta honom.
Innan jag förklarar frågan närmare vill jag nämna något om bakgrunden.
Upphovet till frågan, som alltså gäller fria yrken, framför allt juridiska yrken, ligger flera år bakåt i tiden.
Parlamentet behandlade ärendet under den förra mandatperioden i två muntliga frågor och tillhörande resolutioner.
Frågorna ställdes framför allt mot bakgrund av verksamheten vid Generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster under ledning av förre kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensfrågor, Mario Monti, och med tanke på den undersökning som gjorts vid Institutet för högre studier i Wien och som gav upphov till hela debatten.
Jag tänker inte sticka under stol med att utskottet för rättsliga frågor var överens över partigränserna om att denna undersökning från Wien var mycket partisk till förmån för de ekonomiska aspekterna och inte tog tillräckligt stor hänsyn till den särskilda roll som de fria yrkena, särskilt de juridiska yrkena, har inom rättsskipningen.
Utskottet befarade också – och dessa farhågor växte delvis fram på grund av undersökningen – att kommissionen inte alltid hade dragit rätt slutsatser av Wien-undersökningen.
Dessutom befarade utskottet at kommissionen medvetet drev en politisk linje som vi betvivlade var rätt i vissa avseenden.
Fria yrken har en särskild ställning och kan när allt kommer omkring inte jämföras med snabbköpet runt hörnet i fråga om konkurrenspolitik och konkurrenslagstiftning.
Områdena har helt olika bakgrund och olika betydelse för samhällets funktion.
I dag lägger vi fram en annan muntlig fråga.
Den gäller kommissionens senaste preliminära rapporten som presenterats av kommissionsledamot Neelie Kroes – en resolution i samma ämne läggs fram nästa vecka – och som praktiskt taget fortsätter enligt samma linje som under förra mandatperioden.
Jag vill i detta viktiga ögonblick göra det helt klart och tydligt att även vi givetvis är väl medvetna om att förlegade seder bör avskaffas.
Vi lever inte längre på medeltiden och skråväsendet tillhör det förflutna.
Särskild hänsyn måste dock ändå tas till de fria yrkenas särdrag, inte minst de juridiska yrkena, som ligger inom rättsutskottets intresse.
Dessa särdrag är en del av rättsväsendet och måste fungera.
Om inte rättsväsendet fungerar blir allmänheten lidande eftersom den får ett otillräckligt juridiskt skydd, vilket innebär att en högst väsentlig del av demokratin, dvs. rättsstatssystemet, också urholkas.
Därför måste bestämmelserna för de fria yrkena granskas mycket noggrant och ingående.
Och därför måste vi noggrant överväga vad som krävs för att på ett så effektivt och säkert sätt som möjligt ge medborgarna rättsligt skydd och tillgång till rättvisa, även i praktiken.
Detta bör naturligtvis göras med särskild hänsyn till EG-domstolens rättspraxis.
Jag tänker nu ta upp ett särskilt problem som givetvis har nämnts i samband med denna fråga och som var ett skäl till att utskottet för rättsliga frågor ville ha denna extra debatt i ärendet här i dag.
Problemet är den särskilda roll som avgifter har inom juridiska yrken eftersom dessa avgifter i många av EU: s medlemsstater har en särskild beskaffenhet och betydelse, särskilt i fråga om ersättning för juridiska utgifter och i situationer där företag som säljer försäkringar mot juridiska kostnader själva vill kunna få ersättning för sina klienters räkning.
Sådant går praktiskt taget inte att reglera utan avgifter som också är djupt rotade i många medlemsstaters rättsliga traditioner.
De bör därför inte ifrågasättas utan goda skäl, eftersom de utgör en så grundläggande del av konsumentskyddet.
Detta bör alltså klargöras i detta ögonblick.
EG-domstolen har varit mycket omsorgsfull när den skapat rättspraxis på detta område.
Nyligen – bara för några veckor sedan – såg vi ett fall där även generaladvokaten försökte visa vederbörlig omsorg i frågan.
Det är mycket viktigt för oss att kommissionen slutar behandla denna grundläggande fråga – som är avgörande för ett fungerande rättssystem i många medlemsstater – på det sätt som framgår av kommissionens handlingar.
Kommissionen kan inte behandla de fria yrkena på samma sätt som snabbköp.
Dessa yrken har en särskild betydelse och funktion.
Vissa EU-medlemsstater har nu avskaffat avgifterna, vilket intressant nog bland annat har lett till högre priser för jurister och konsumenter – i vissa fall betydligt högre än genomsnittet i de medlemsstater som har behållit systemet.
Systemet har, särskilt med hänsyn till prisbilden, garanterat att det rättsliga skyddet för konsumenter även i fortsättningen är tillgängligt och ekonomiskt hållbart.
Vi välkomnar ett svar från kommissionsledamot Neelie Kroes på vår muntliga fråga.
Hon har redan diskuterat ärendet med utskottet för kommissionens räkning.
Vi får sedan tillfälle att replikera svaret, både i samband med debatten och resolutionen nästa vecka.
