# ID: svediakorp-gov465766
# author: Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 804
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag är glad att kommissionsledamoten är här för att företräda kommissionen i dagens debatt om detta betänkande.
Hennes kollega, kommissionsledamot Mariann Fischer Boel, kan inte närvara, men det bör inte hindra oss från att göra detta till en bra debatt.
Kommissionsledamoten sa att detta inte är inledningen av en lagstiftningsprocess, utan att vi enbart bemöter en begäran från WTO.
De första stegen mot en ramlagstiftning om kvalitetssäkring togs 1992, för så mycket som 14 år sedan, men naturligtvis innebar inte detta början på en produktion av hög kvalitet i de områden som skyddades vid den tiden.
Snarare var det så att produkterna ifråga, precis som är fallet med det ekologiska jordbruket, hade introducerats på marknaden av producenterna för länge sedan, under en period på flera decennier, och sedermera accepterats av konsumenterna.
Först därefter följde åtgärder för harmonisering och samordning, klargöranden och skyddsåtgärder.
När det gäller kvalitetspolitik finns det bara två områden inom jordbruket som faller inom ramen för kvalitetsbegreppet, nämligen det område som diskuteras i dag och det ekologiska jordbruket.
Allt annat hör till området livsmedelssäkerhet.
Här talar vi dock särskilt om och fokuserar på kvaliteten.
Som kommissionsledamoten redan har nämnt är detta ingen futtig fråga, utan det handlar om miljarder euro.
Att garantera regioner och företag skydd av geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar eller specialiteter skapar ett äkta mervärde.
Det är förståeligt att detta mervärde kommer att eftertraktas av andra.
Vi för en särskild diskussion med Förenta staterna – och när jag säger Förenta staterna menar jag de stora multinationella företagen.
Dessa undersöker mycket noggrant om de produkter som nu skyddas här genom ursprungsbeteckningar kanske kan införlivas i deras imperier som varumärken.
På exakt samma sätt som med Coca-Cola vill de införliva fetaost, parmesanost, Spreewaldgurka, karlsbaderbröd, Thüringer Rostbratwurst och även Tiroler Speck – från både Österrike och Sydtyrolen (Südtiroler Speck) – bland sina varumärken; inte för att de anser att de är särskilt bra produkter, utan för att man kan tjäna pengar på dem.
Det är därför de också har medverkat i diskussionerna i WTO, och nu lägger vi fram vårt svar.
Det som är bra med diskussionen är att WTO har sagt från början att våra regler i stort sett stämmer överens med deras egna regler.
Det som inte stämmer med deras regler, och där behöver framsteg göras, är frågan om tredjeländers tillgång till dessa skyddade kvalitetsbeteckningar.
Vi håller på att åtgärda denna brist, och jag tror också att detta är förnuftigt.
Jag vill dock också påpeka att även ett annat slags behov framträder här.
Till exempel kanske producenterna av parmaskinka eller Tiroler Speck tänker så här: Om vi skulle köpa grisar på en större marknad skulle det vara billigare än att tvingas producera dem i regionen eller kräva att de regioner som vi får dem ifrån skulle vara särskilt inriktade på sådan produktion – för detta skulle naturligtvis innebära en ökning av produktionskostnaderna.
Om vi inte gör det skulle vi dock löpa risken, i de internationella diskussionerna inom WTO – och de multinationella företagen kommer att påminna oss om detta gång på gång – att hemfalla åt godtycke, att undergräva våra egna kvalitetsbeteckningar och därmed till slut förlora skyddet.
Om detta är fallet skulle det vara mycket tveksamt att tro att det är möjligt att köpa råvaror till billigare priser, och det är därför vi har krävt och fortfarande kräver att det ska finnas en särskild relation mellan regionerna i detta sammanhang.
Slutligen vill jag säga några ord om en formell fråga.
Som kommissionsledamoten också är medveten om har rådet redan fattat ett beslut.
Vi har än en gång en debatt här trots att allting redan är beslutat, och det är oacceptabelt.
Frågan måste debatteras först.
Jag hoppas att vi också kan göra det tydligt i konstitutionen när den har ratificerats.
Vi övervägde att återförvisa frågan till utskottet av ren irritation, eftersom vi än en gång har blivit försummade och vårt expertarbete ignoreras.
Vi anser dock att detta skulle ge omvärlden en bild av att vi är oeniga från vårt håll i WTO-förhandlingarna, vilket skulle göra det möjligt för andra att säga: Jaså, de är inte ens överens själva.
Eftersom vi vill stärka och säkra EU: s ståndpunkt kommer vi att låta det bero, men vi vill klargöra var rådets svagheter ligger på vissa punkter, och vi vill be kommissionsledamot Neelie Kroes att vidarebefordra detta i egenskap av kommissionsledamot, så att hon tänker över sina beslut än en gång.
