# ID: svediakorp-gov465745
# author: Benita Ferrero-Waldner, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 593
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja säga: Heureka!
Vi har ett råd för mänskliga rättigheter!
Det är fantastiskt, och jag är mycket glad över att vara här i kväll för att fira det med rådet och Europaparlamentet.
Som ni vet har Europeiska unionen och Europeiska kommissionen bidragit väsentligt till det resultatet.
Förra veckan, när EU beslutade att stödja det förslag till resolution som ordförande Jan Eliasson lade fram, möjliggjorde vi för ett antal länder att göra likadant.
Vi hade hoppats att ett antal av våra förslag skulle vara med i resolutionen.
Jag håller dock med ordförandeskapet om att kompromisstexten utgör en markant förbättring av FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna, och det är centralt.
Låt mig säga några ord om FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna.
De senaste månaderna har det framförts mycket kritik mot den kommissionen.
Typiskt nog anklagas den för dubbelmoral, överpolitisering och för att ibland vara för tam gentemot uppenbara människorättskränkningar.
Det råder inget tvivel om att det ligger viss sanning i beskyllningarna, och det är ingen tillfällighet att det föreslås i dokumentet från FN-toppmötet att den ska ersättas.
Samtidigt är det sant att det som kunde göras har gjorts.
Det var den kommissionen som 1948 övervakade utarbetandet av det viktigaste uttalandet av alla om människorättsprinciper: den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.
Jag ville nämna det därför att vi nu, självklart, ser framåt, men vi borde också ha sett tillbaka i tiden.
Jag vill också fästa parlamentets uppmärksamhet på en viktigt inslag i rådet för mänskliga rättigheter: den allmänna periodiska översynen.
Om den tillämpas korrekt bör det bidra till att man tar itu med frågan om dubbelmoral och selektivitet, som har besvärat FN: s kommission för mänskliga rättigheter.
När allt kommer omkring ser vi att expertgranskning fungerar mycket effektivt inom andra områden, till exempel handel, mekanismen för övervakning av handel, och till och med i bråket om diamanter och Kimberleyprocessen.
Det är enastående att Europeiska unionen, genom hela den komplexa och utdragna förhandlingsprocessen om rådet för mänskliga rättigheter, har kunnat bibehålla en gemensam ståndpunkt.
Det råder inget tvivel om att det har påverkat utvecklingen av förhandlingarna positivt.
Därför var kommissionen mycket lättad när Europeiska unionen, efter skiljaktigheterna nyligen mellan medlemsstaterna om det slutliga förslaget till resolution, återigen kunde anta en gemensam ståndpunkt och på så sätt visa sitt engagemang för den mycket viktiga delen av reformprocessen i FN.
Kommissionen är, liksom medlemsstaterna, oroad över att Förenta staterna röstade mot texten.
Å andra sidan är vi också lättade över landets uttalade önskan att arbeta tillsammans med rådet för mänskliga rättigheter.
Kofi Annan sa i dag att han hade uppfattat att Förenta staterna, även om landet inte skulle kunna rösta för rådet som det var utformat i förslaget, skulle kunna arbeta med rådet, och jag är säker på att Förenta staterna, som har gjort så mycket för de mänskliga rättigheterna, kommer att hitta ett sätt att arbeta tillsammans med de andra medlemsstaterna för att göra rådet till vad det borde vara.
Jag menar alltså att tecknen inför framtiden, på det stora hela, inte är dåliga.
Vi måste hylla FN: s kommission för mänskliga rättigheter, men nu vill vi se en ny utveckling och förhoppningsvis kan vi åstadkomma det tillsammans.
