# ID: svediakorp-gov465696
# author: Olli Rehn, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 911
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill börja med att delge er några nyheter: besluten från slutet av 2005 har skapat en fast politisk ram för vår utvidgningspolitik för 2006 – 2010, och i vissa fall ännu längre.
Det är till exempel troligt att anslutningsförhandlingarna med Turkiet tar 10 – 15 år.
Jag förväntar mig inte att någon på allvar ifrågasätter våra nuvarande åtaganden i sydöstra Europa, för det är verkligen en fråga om vår egen säkerhet och stabilitet att vi kan förstärka fred och demokrati och öka välståndet i det mycket känsliga området.
Vi har nu en konsoliderad och tillräckligt krävande dagordning för utvidgningen.
Utvidgningståget är inget japanskt snabbtåg, inget TGV, inget Eurostartåg, utan ett vanligt tåg, i vissa fall till och med ett lokaltåg, men – vilket är det viktigaste – tåget rör sig, det är inne i processen, och därigenom förändras de länder som ligger i Europeiska unionens omedelbara närhet.
När det gäller EU: s gränser arbetar kommissionen på grundval av artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen, där det fastslås att varje europeiskt land som respekterar och tillämpar de europeiska principerna om demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen kan ansöka om medlemskap i unionen.
Det betyder inte att alla europeiska länder måste ansöka eller att EU måste godta varje land, men det betyder samtidigt att det inte är förnuftigt att stänga dörren för gott genom att dra ett streck tvärs över kartan för att fastställa Europa en gång för alla, något som allvarligt skulle skada våra möjligheter till gynnsamt inflytande och strategisk makt i vår omedelbara närhet.
Trots att inga slutgiltiga gränser för unionen ännu har fastställts utvecklar EU även andra former av partnerskap och samarbete med våra grannländer, till exempel i form av den europeiska grannskapspolitiken, som kan utvecklas och förbättras ytterligare.
Några kommentarer och synpunkter har framförts om absorptionsförmåga.
Jag skulle vilja ge en mycket kortfattad historisk översikt.
Begreppet nämndes uttryckligen först i Köpenhamn 1993 när Europeiska rådet fastslog att unionens förmåga att absorbera nya medlemmar utan att den europeiska integrationen förlorar i kraft också är viktig att överväga i både unionens och kandidatländernas allmänna intresse.
Det begreppet och dess följder har utretts ordentligt av kommissionen.
I sin Agenda 2000 – och jag är glad över att hänvisa till den eftersom jag var ledamot i styrgruppen för Agenda 2000, som antogs 1997 – utredde kommissionen konsekvenserna av anslutningen av central- och östeuropeiska länder från två synvinklar: dess effekter på EU: s politik i fråga om jordbruk eller regionalpolitik och dess ekonomiska konsekvenser.
Som ett resultat av arbetet fastställdes kritiska parametrar i de förhandlingar som följde, i besluten i mars 1999 vid toppmötet i Berlin och 2003, när länderna i Öst- och Centraleuropa fick bli medlemmar i Europeiska unionen.
Det underlättade anslutningen av EU-10, och på det sättet kunde vi med framgång kombinera vårt historiska uppdrag att återförena den europeiska kontinenten och ta hand om de praktiska frågorna, som också är viktiga för våra medborgare i dag.
Senare utredde vi begreppet under anslutningsförhandlingarna, särskilt i vissa kapitel som det om fri rörlighet för personer och de kapitel som rör ekonomi, och nyligen har kommissionen också utrett begreppet i vårt dokument från 2004 om frågor som uppkommit i samband med utsikterna för Turkiets medlemskap.
Jag skulle vilja rekommendera dokumentet från oktober 2004 till alla ledamöter i Europaparlamentet.
Det förtjänar fortfarande att läsas och skisserar på ett bra sätt följderna av ett eventuellt turkiskt medlemskap i unionen om Turkiet, någon gång, uppfyller alla villkor för medlemskap.
Följaktligen är kapacitetshöjningen ett viktigt begrepp, och det har också hänvisats till det i ramarna för förhandlingarna med Turkiet och Kroatien.
Jag kan försäkra er att vi har det i åtanke genom hela förhandlingarna och att det också är ett ledande begrepp i vårt strategidokument från november förra året.
Vi grundar vårt jobb på det begreppet, och det är en mycket viktig faktor.
Slutligen, med hänvisning till vad Camiel Eurlings sa om fördjupning och utvidgning, vill jag säga att jag tillhör det läger som menar att en fördjupning av den politiska integrationen är oumbärlig för att göra Europeiska unionen mer effektiv och demokratisk.
Vi måste få unionen att fungera bättre, och detta är och förblir syftet med konstitutionsfördraget.
Därför behöver vi en konstitutionell debatt, och tids nog – ju förr desto bättre – måste vi bestämma hur vi ska förändra våra strukturer så att de blir mer effektiva och demokratiska och så att Europeiska unionen kan bli mer slagkraftig i yttre förbindelser, i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och i bevarandet av säkerhet för de egna medborgarna mot internationell brottslighet och terrorism.
Det måste göras i en nära framtid, inte i en avlägsen framtid – inte inom 10 – 15 år, till exempel, när Turkiet kan få möjlighet att bli medlem – för Europas skull, och vi behöver det redan för ett EU med 25 eller 27 medlemsstater.
Därför skulle jag hellre än att prata om absorptionsförmåga prata om hur den nuvarande Europeiska unionen fungerar, för att se till att vi tjänar medborgarna bättre i termer av både politik och institutioner.
