# ID: svediakorp-gov465691
# author: Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: LT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 353
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Jag vill för det första tacka Elmar Brok för hans mycket konstruktiva och logiska betänkande.
Jag är säker på att om Europeiska unionen kunde formulera sin ståndpunkt i alla frågor på detta sätt skulle den utan tvekan få bättre stöd och förståelse från sina medborgare.
Jag vill tala om den del av betänkandet som rör Turkiet.
Jag håller helt med om att Europeiska unionens utvidgningsstrategi utan tvekan har uppmuntrat till demokratiska, politiska och andra reformer i Turkiet och de andra stater som nämns i resolutionen.
Det är emellertid lika viktigt att notera att, och jag citerar, ” Turkiets politiska övergångsprocess pågår, men att förändringarna under 2005 börjat förlöpa långsammare och att genomförandet av reformerna är och förblir ojämnt. ”.
Detta är exakt det svar som jag fick i går av kommissionsledamot Olli Rehn på min muntliga fråga om genomförandet av Europaparlamentets resolution om inledandet av förhandlingar med Turkiet.
Detta anges även i det förslag till resolution som vi har debatterat i dag, det vill säga att reformtakten i Turkiet 2005 inte bara har varit otillräcklig, utan att den faktiskt har blivit långsammare.
Detta kan tolkas som att Turkiet inte är berett att genomföra reformer som skulle föra landet närmare Europeiska unionen, eller kanske rentav som ovilja att förbinda sig till de grundläggande förpliktelser som följer av ett eventuellt medlemskap.
Jag stöder även att man i Elmar Broks betänkande och i resolutionen beklagar den ensidiga förklaring som Turkiet gjorde vid undertecknandet av tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet.
Jag anser att det är nödvändigt att påminna Turkiet om att ett erkännande av alla medlemsstater i Europeiska unionen är en oumbärlig del av anslutningsprocessen.
Det som jag tänker säga nu nämns visserligen inte i betänkandet, men jag är säker på att folkmordet mot den armeniska nationen för nittio år sedan bör erkännas av Turkiet på högsta nivå, eftersom detta mer än något annat skulle visa att Turkiets ställning, även med beaktande av dessa smärtsamma händelser i det förgångna, stämmer överens med andemeningen i Köpenhamnskriterierna.
