# ID: svediakorp-gov465680
# author: Ryszard Czarnecki (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 451
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det är en myt att unionen utan ytterligare utvidgning kommer att vara stark och konkurrenskraftig.
Det är dock också en myt att unionen kan utvidga sina gränser hur långt som helst, till exempel genom att Ryssland ansluter sig till EU.
Låt oss helt enkelt fokusera på prioriteringarna när det gäller utvidgningen.
Länderna i sydöstra Europa bör stå på tur efter Rumänien och Bulgarien, som bör ansluta sig till Europeiska unionen 2007 och inte 2008.
Efter Kroatien och Makedonien bör vi öppna fler dörrar för Serbien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro, Kosovo och Albanien.
Det här är den logiska vägen att gå.
Det är en fråga om strategiskt tänkande och även om att öka säkerheten på den gamla kontinenten.
Allt som allt kommer det att vara gynnsamt ur ekonomisk synvinkel, eftersom vi kommer att spendera mindre pengar på att utvidga unionen med nästa stater på Balkan än på att ösa in pengar i form av föranslutningsstöd i de bottenlösa penningkistorna på Balkan.
Lösningen av bestående konflikter i denna del av Europa kostar mer än det skulle kosta att ha dessa stater i Europa och därigenom tvinga dem att följa EU: s politiska och ekonomiska spelregler.
Låt oss inte vara rädda för att utvidga unionen till följd av de närmaste staternas anslutning.
Jag vet att denna rädsla har blivit så att säga ” trendig ”.
Den är särskilt användbar i de valkampanjer som hela tiden äger rum i olika EU-medlemsstater.
Om vår union ska bli mer ekonomiskt effektiv och inte komma efter Amerika och Asien bör den progressivt avskaffa uppdelningen av Europa i två delar – Europa A, med andra ord Europeiska unionen, och Europa B, det vill säga allt som inte är en del av unionen.
Historien har även visat att en union som utvidgas är en union som är säkrare.
En inbjudan till anslutningsförhandlingar, även utan utsikter om anslutning till unionen inom en nära framtid, är som den startflagga som höjs i början av en biltävling.
Förarna måste ha ett mål att sikta mot, de måste veta var mållinjen finns.
Sedan kan de färdas långt, förhandla om många svängar och till och med klara av motorfel.
Det viktiga är dock att sätta anslutningshjulen i rullning.
Parlamentets förslag till resolution belyser med rätta att det var just denna impuls som stödde reformerna i Turkiet, Kroatien och staterna på västra Balkan.
Ja, utvidgningen är dyr, särskilt på kort sikt, men det är en investering som är väl värd pengarna på lång sikt.
