# ID: svediakorp-gov465673
# author: Doris Pack (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 552
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, fru rådsordförande!
I egenskap av ordförande för delegationen för Sydösteuropa vill jag säga att jag helhjärtat skriver under på det som sägs i Brokbetänkandet om varje enskilt land och det som krävs av dem.
Vart och ett av dem har sina egna speciella problem och måste bedömas utifrån sina egna prestationer, och det skulle vara mycket önskvärt att hänsyn tidigt togs till Kroatiens anslutning.
Att göra det skulle skicka ett viktigt stabiliseringsbudskap till hela regionen, eftersom Kroatiens prestationer inom både den politiska och den ekonomiska sfären inte i något avseende är underlägsna prestationerna av de nästa två anslutningsländerna.
När vi nu närmar oss slutet av debatten vill jag dock ta upp en tanke – som är dold i Brokbetänkandet men mer framträdande i offentliga medier.
Jag tänker på anspelningarna på förändringar i utvidgningsstrategin.
Frågan ställs om var EU: s gränser finns, men ingen besvarar den.
Kommissionsledamot Olli Rehn sa själv tidigare att detta är en fråga som måste besvaras, och det är just det som har oroat allmänheten.
Min personliga åsikt är att anslutningarna av Bulgarien, Rumänien och länderna på västra Balkan kommer att innebära att EU har nått sina gränser.
För alla de andra länderna har vi uppfunnit det nya instrumentet grannskapspolitiken, och vi måste ge oss i kast med den.
De förhastade förhandlingarna med Turkiet har gjort det som återstod att göra för att våra medborgare skulle bli osäkra och vilseledda.
I tio år har vi sagt att det inte får ske någon utvidgning utan en reform av EU: s institutioner, men rådet började inte göra detta rättvisa förrän efter den senaste utvidgningen, och för detta bestraffades vi alla genom resultaten av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna.
Det skulle dock vara ödesdigert om vi på denna grund skulle dra slutsatsen att inga ytterligare anslutningar får tillåtas.
Vi måste skynda oss att utnyttja de nödvändiga instrumenten, som naturligtvis föreskrivs i konstitutionsfördraget, och använda dem för att återställa vår förmåga att välkomna nya medlemmar.
Om vi inte vill äventyra det som hittills har varit vårt stora engagemang för Balkan måste vi fortsätta att vara konsekventa och ändamålsenliga när vi fortsätter att föra dessa länder närmare EU.
Jag välkomnar verkligen det som både kommissionsledamot Olli Rehn och Ursula Plassnik har haft att säga i detta ämne.
Alla dessa stater lovades med rätta anslutning till EU med förbehåll för uppfyllandet av kriterierna.
Det var och fortsätter att vara en viktig motor för förändring i kölvattnet av de förfärliga konflikterna i före detta Jugoslavien och av Enver Hoxhas diktatur i Albanien.
Det är uppenbart för varje rationell person som någon gång ens kastar en blick på en karta ett denna region ligger mitt i EU.
Om den har stabilitet har vi också det.
Under 1990-talet upplevde vi alla och drabbades av motsatsen till det, men jag är rädd – och kan berätta för rådsordföranden att vagheten och bristfälligheten i det som sas i Salzburg ger mig skäl till det – att vissa européer har för avsikt att lämna de sydöstra europeiska staterna i sticket för andra gången, och det kan vi inte tillåta.
