# ID: svediakorp-gov465669
# author: Erik Meijer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 531
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Tills nyligen föreslogs en snabb och omfattande utvidgning av Europeiska unionen som ett snabbt och stort steg framåt, och som något som förtjänade allmänt stöd.
Det betraktades som en återförening av Europa och som en seger för Väst i det kalla kriget.
Efter den stora utvidgningen 2004 förändrades detta klimat dramatiskt.
Den allmänna opinionen i de gamla medlemsstaterna ser inte denna utvidgning som en framgång, särskilt inte på grund av den ökade exploateringen av skillnaderna mellan länder med höga och låga lönenivåer.
Politikerna distanserar sig också från den.
Denna förändring framgår tydligt av det betänkande om utvidgningsstrategin som är föremål för dagens debatt.
Uppmärksamhet riktas mot EU: s absorptionsförmåga, till de yttre gränserna, de kostnader som följer av utvidgningen och till administrativa problem som hör samman med frånvaron av en europeisk konstitution.
Till följd av det kommer Rumänien och Bulgarien sannolikt att bli de sista länder som tillåts ansluta sig på kort sikt.
Andra europeiska stater hänvisas till grannskapspolitiken.
Inget datum för anslutningen har ens angetts för de tre länder som redan har valts ut till kandidatländer.
Överallt på västra Balkan, i både erkända stater och federala stater eller protektorat som strävar mot självständighet, där grupper av människor som talar olika språk och praktiserar olika religioner och som på 1990-talet stod på fientlig fot med varandra, förväntar sig den allmänna opinionen nu mirakel av en snabb anslutningsprocess till Europeiska unionen.
EU använder dessa förväntningar till att kräva reformer, och gör på så sätt djupa intrång i de administrativa val som görs där.
EU vill för närvarande inte ha inflytande utanför sina gränser.
Det är därför som Bosnien och Hercegovina nu har ett skattesystem som ingen bad om, och den regionala autonomi som garanterades i Daytonavtalet skjuts upp.
Enligt propagandaaffischerna är det tack vare EU: s militära närvaro som detta land är på väg in i Europeiska unionen.
Den allmänna opinionen i Montenegro och Kosovo, områden där euron för fyra år sedan, tillsammans med 12 medlemsstater, infördes som lagligt betalningsmedel, tar för givet att de snart kommer att släppas in i EU som självständiga stater, medan den ungerskspråkiga befolkningen i Vojvodina förväntar sig skydd mot den slaviska dominansen.
Hittills har EU: s åtgärder gjort alla dessa människor besvikna.
Har vi ingenting annat att erbjuda dessa länder på västra Balkan än en inbjudan att bilda en gemensam marknad inom territoriet för före detta Jugoslavien och anpassa sin ekonomi efter våra önskemål utan möjlighet till anslutning före 2020?
Min grupp kan inte uppbåda särskilt mycket entusiasm för detta förslag.
Vi inser dock även att det tack vare denna text är möjligt att betona att den kommande folkomröstningen i Montenegro måste tas på allvar och att konflikten om användningen av namnet Makedonien bör lösas snabbt i gott samråd mellan Grekland och dess granne i norr.
Positivt är även att en lösning måste hittas i Kosovo på kort sikt som tillgodoser behoven hos både den albanska majoriteten och de serbiska och romska minoriteterna.
