# ID: svediakorp-gov465663
# author: Ursula Plassnik, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 916
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill tacka parlamentet och ordföranden för utrikesutskottet för det grundliga betänkandet om kommissionens strategidokument (2005).
Detta ämne har ständigt diskuterats i rådet, inte minst med hänvisning till de praktiska beslut som vi måste fatta.
Som vi rapporterade hade vi i Gymnich en mycket god och omfattande debatt om detta, och vi kommer att fortsätta med den debatten.
Jag anser att det är nödvändigt att vi gör det, eftersom vägran att debattera skapar misstänksamhet bland allmänheten, och vi måste vara noga med att förstärka den europeiska allmänhetens förtroende för det europeiska projektet som helhet och skapa mer tillit och tydlighet.
Detta är en av de viktigaste ambitionerna för mig som rådets tjänstgörande ordförande, och därför välkomnar jag den debatt som nu är igång.
Eftersom vi behöver allmänhetens stöd för utvidgningsprocessen måste vi förbättra informationsflödet och vårt PR-arbete, samtidigt som vi även förklarar de enskilda stegen på ett bättre sätt.
Vi måste helt enkelt göra klart att vi kommer att vara grundliga och försiktiga, och att vi, även om vi inte ska förhasta oss, inte heller ska bromsa processen godtyckligt.
Det är något som jag anser vara mycket viktigt.
Gud förbjude att vi genom att införa begreppet ” assimilationskapacitet ”, inför ett ytterligare och godtyckligt hinder – det handlar tvärtom om att vara medveten, bli medveten och göra andra medvetna om några ganska centrala och självklara grundläggande rättigheter.
Varje steg i utvidgningen, varje ny anslutning kräver två deltagare, varav en är Europeiska unionen, och den andra det land som ska bli medlemsstat.
Vi vill förbereda oss för de närmaste anslutningarna så gott vi kan.
Även i detta avseende var Salzburg viktigt för mig, för det är viktigt att se tillbaka på de senaste tre åren och vidare till de närmaste praktiska stegen, för att vi alla ska kunna bli tydligare kring var vi står och vilken beredskap som faktiskt finns, oavsett om det är hemma eller utomlands.
Vi kan också ha förtroende för den expertkunskap som vi fick under den senaste utvidgningen och vi bör vara beslutna att använda den kunskap om omvandling som vi har genom partnerskap.
Såsom sades i den tidigare debatten understryker även egenansvaret de europeiska normerna, som, trots att de är rättvisa, måste uppfyllas strängt, såsom mycket tydligt framgick av kommissionens rapport i november 2005.
I denna debatt bör vi dock även vara ärliga när det gäller de förväntningar som människor har på Europeiska unionen, inte minst förväntningarna hos de människor som bor inom EU.
Vi är skyldiga varandra tydlighet, och det är bara vi som kan ge det till varandra.
Vi får inte skriva ut checkar som saknar täckning.
Jag kräver vidare en mer nyanserad syn på varje enskilt land, för vi måste vara rättvisa i våra mellanhavanden med vart och ett av dem, och detta måste vara garanterat.
Ordförandeskapet kommer därför att lägga särskild vikt vid parlamentets bidrag i den pågående debatten.
Låt mig med bara några ord skissera de faktiska beslut som vi för närvarande arbetar med.
Det första har att göra med Rumänien och Bulgarien, för vilka betänkandena är uppmuntrande och vi redan har en anslutning den 1 januari 2007 som mål, dock med en möjlig försening med ett år.
Turkiets och Kroatiens anslutningsförhandlingar har inletts – startskottet avfyrades officiellt den 3 oktober förra året.
Vi håller nu på att gå igenom regelverket, det vill säga analysera det gemensamma regelverket.
Vi, ordförandeskapet, har skrivit till Kroatien och Turkiet och erbjudit dem att ange sin förhandlingsposition för det första kapitlet, ” Forskning och utveckling ”.
Vi delar parlamentets åsikt att det krävs fortsatta framsteg när det gäller att uppfylla alla de politiska och ekonomiska kriterierna och att genomföra de grundläggande rättigheterna, rättsstatsprincipen och demokratin i praktiken.
När det gäller Turkiet välkomnade vi i ordförandeskapet avslutningen av fallet Orhan Pamuk och gjorde vid det senaste trojkamötet i Wien klart att vi förväntar oss att de rättegångar som fortfarande pågår enligt artikel 301 i den turkiska strafflagen ska hanteras på liknande sätt eller, faktiskt, att lagen ändras.
Vi övervakar även noggrant genomförandet av Ankaraprotokollet och kommer att se till att det ses över i år i de relevanta organen och i enlighet med rådets förklaring av den 21 september 2005.
Vi ser inledningen av anslutningspartnerskapet med Kroatien som lika viktigt, och har välkomnat den kroatiska premiärministerns åtagande att garantera ett ovillkorligt samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d.
Jugoslavien samt fortsättningen av detsamma.
Vi delar parlamentets åsikt att Kroatien bidrar mer till det regionala samarbetet och att ytterligare arbete behövs.
Jag har sagt det som måste sägas om västra Balkan.
Rådets strategi för att uppnå Serbien och Montenegros fulla samarbete med internationella krigsförbrytartribunalen är också mycket tydlig, och vi sände en mycket tydlig signal om det vid vårt senaste möte.
Vi stöder FN: s särskilda sändebud i Kosovo, Martti Ahtisaari, i hans arbete, och jag anser att Europeiska unionen, genom sin särskilde representant Javier Solana, har förmågan att på ett mycket positivt och diplomatiskt sätt bidra till att uppnå enighet om villkoren för folkomröstningen den 21 maj.
