# ID: svediakorp-gov465650
# author: Ursula Plassnik, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,435
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag ber verkligen om ursäkt för att vi är sena.
Vi har just tampats med två trafikolyckor, en på väg till flygplatsen i Wien och en på väg från Entzheim.
Tack för att jag får möjlighet att informera er om vårt informella Gymnich-möte med utrikesministrarna, som ägde rum i helgen i Salzburg.
Vid mötet togs huvudsakligen två ämnen upp, det första var de aktuella utmaningarna för utrikespolitiken, och främst utvecklingen i Mellanöstern och de förestående valen i Vitryssland och Ukraina.
Den andra dagen ägnades åt Balkan, dagordningen från Thessaloniki, dess tillämpning och framtid.
Om ni tillåter skulle jag vilja diskutera Mellanöstern först och sedan gå vidare till att tala om Balkan.
Då talar vi alltså om Mellanöstern, som till följd av valet till det palestinska lagstiftande rådet och upptakten till valet i Israel befinner sig i ett övergångsskede, under vilket vi har ett mycket tydligt och konsekvent budskap till den kommande palestinska regeringen, eftersom vi måste klargöra våra egna grundläggande principer, utifrån vilka vi är redo att bedriva ett framtida samarbete.
Grundprinciperna är helt och hållet tydliga och består av tre inslag.
Vi kräver att de ska ta avstånd från våld, gå med på att föra förhandlingar – vilket innebär att de måste erkänna de befintliga överenskommelserna – och erkänna Israels existensrätt.
Det är på denna tydliga och konsekventa grund som vi bygger vår politik och vädjar till våra partner i Mellanöstern.
Särskilt Hamas kommer att behöva bli medvetna om det vägval vi står inför och fatta ett beslut om vilken väg man vill välja i framtiden.
Hamas måste klargöra vilken väg de ska välja.
Vi har talat om vilka villkoren är, och de har inte ändrats i något hänseende.
Vi kommer att fortsätta att stödja det palestinska folket, och vi tog också tillfället i akt vid Gymnich-mötet att diskutera hur det ekonomiska stödet kan se ut i framtiden.
Vad som är tydligt är att allt sådant stöd måste gynna det palestinska folket, och inte användas för terrorism eller våld.
Vi uppmärksammar alltså noggrant utvecklingen och ansträngningarna att utforma en ny palestinsk regering och dess framtida program.
I går besökte president Mahmoud Abbas och hans delegation Wien, där vi hade möjlighet att ta upp dessa frågor med honom.
Han och interimsregeringen har vårt stöd under denna svåra period, och jag skulle gärna diskutera saker och ting mer i detalj om jag får möjlighet till det senare.
Angående Balkan var och är denna fråga viktig för det österrikiska ordförandeskapet, och jag ser därför Gymnich-mötet och de åtaganden som gjordes där som ett uppmuntrande budskap, även i ordets dubbla bemärkelse, till folket i staterna i västra Balkan.
Den väg de måste gå mot Europa och mot att uppfylla de europeiska normerna kan väl vara svår, men det är resan värt, och de har våra lyckönskningar och vårt stöd på vägen.
Detta är också ett tecken till vår egen befolkning, som uppmuntrar dem i tron på att det faktiskt är möjligt att finna lösningar på svåra problem – också på de allra svåraste problemen.
Jag ser det därför som ett tecken på hopp och tillit att vi i Salzburgdeklarationen lyckades betona och synliggöra Balkanstaternas möjligheter att ansluta sig till Europeiska unionen.
För det var viktigt, särskilt vid en tidpunkt då människor talar om ” utvidgningströtthet ”, att denna signal sändes ut för att ge våra partner en god uppfattning om vad de kan vänta sig mot bakgrund av de oerhört svåra beslut vi måste fatta under 2006.
Av gästlistan från vårt möte i Salzburg framgick tydligt hur mycket vägen framför oss i år kommer att kräva av oss, för bland våra gäster fanns Martti Ahtisaari, FN: s särskilda sändebud för Kosovo, och hans ställföreträdare Albert Rohan, och vi kunde diskutera regionens framtid med dem.
Vi hade också bjudit in Christian Schwarz-Schilling, hög representant för Bosnien och Hercegovina, Søren Jensen-Petersen, chef för UNMIK, och dennes delegation, samt Ibrahim Rugovas efterträdare som Kosovos president, Fatmir Sejdiu.
Det gladde mig också att vi under denna del av vårt möte i Salzburg kunde göra ett slags första bedrift i närvaro av Elmar Brok, ordföranden för parlamentets utskott för utrikesfrågor, som deltog i våra diskussioner.
Balkan utgör hjärtat av Europa och utan dessa länder kommer enandet av Europa att bli ofullständigt.
Vi vet att vägen framför oss kommer att vara svår, men vi är beslutna att gå den.
Vi har beslutat att successivt närma oss det arbete som ligger framför oss, och att arbeta oss igenom frågorna en i taget och lösa dem en efter en.
Det är arbetet med de europeiska normerna som faktiskt är den grundläggande frågan för vart och ett av dessa länder.
Bosniens premiärminister besökte mig i Wien i går och talade om för mig att det viktigaste inte är ett datum eller en särskild tidpunkt under utvecklingen, utan att vi arbetar tillsammans med de europeiska normerna.
Javier Solana, som har övervakat utvecklingen under en lång tid, beskriver vad som uppnåtts sedan mötet i Thessaloniki 2003 som en framgångshistoria som kan utläsas från dagordningen, och mer specifikt från dagordningen för mötet i Salzburg, eftersom de frågor som togs upp vid detta möte handlade om enklare och bättre handelsarrangemang, kampen mot organiserad brottslighet, ungdomarnas situation och att underlätta resande.
Vi uppmärksammade visumfrågan mot bakgrund av behovet att ta upp de förväntningar som människorna i dessa länder har på oss.
Vi måste dock också klargöra för dem vilka alternativ vi har och ansluta oss till dem i det gradvisa sökandet efter lösningar på de problem som ännu inte lösts på detta och på andra områden.
Det råder inga tvivel: EU gör skillnad i denna region, men vi har också betonat de berörda ländernas ansvar för sig själva, eftersom vi i vissa av dessa länder, som redan stabiliserats, måste gå vidare med deras dynamiska europeisering.
När vi framskrider på denna väg måste vi klargöra för dem att de måste vara villiga att vidta de nödvändiga åtgärderna och uppvisa den egenskap som så väl beskrivs genom det engelska ordet ” ownership ” (egenansvar).
Vi har betonat behovet av ett regionalt samarbete, särskilt med tanke på det arbete som bedrivs i fråga om ett regionalt frihandelsområde, där ett enda frihandelsavtal, som bygger på Cefta, ska ersätta 31 enskilda avtal.
Jag är personligen mycket tacksam mot kommissionsledamot Rehn och hela kommissionen för deras engagemang.
Rådet och kommissionen arbetar med den här frågan hand i hand och sida vid sida i ordets bästa bemärkelse.
Jag vill tacka kommissionen för dess meddelande från slutet av januari, och också för viljan att ansluta sig till oss när det gäller att fullfölja vårt arbete för att nå de mål som fastställs i uttalandet från Salzburg.
Ministrarna i de nationella regeringarna måste också fortsätta att arbete inom sina egna ansvarsområden, eftersom det är de som bland annat måste bilda nätverk med sina partner i Balkanstaterna när det gäller att ta upp aktuella problem.
Inrikesministrarna är särskilt fast beslutna att göra detta och bär ett stort ansvar, eftersom det är de och deras samarbete som avgör vilka framsteg som kan göras i viktiga frågor.
Vi diskuterade också EU: s assimileringsförmåga och utforskade dess konsekvenser.
Som ni vet är detta ett ämne som jag betonade mer förra hösten, och jag anser att det var rätt att göra det, eftersom vi inte försöker att inrätta ytterligare ett hinder, utan i grund och botten bli medvetna om något som borde vara ganska uppenbart, nämligen att det inte bara är kandidaterna för anslutning som måste göra sin läxa, utan att också Europeiska unionen måste göra sin.
Vid detta gemensamma möte, vid ett tillfälle då vi alla var samlade vid samma bord i Salzburg, upplevde vi alla något som inte bara var oroande, utan som samtidigt också gav oss en känsla av hoppfullt förtroende: våra överläggningar avbröts av nyheten om Slobodan Miloševićs död, och det fanns en europeisk symbolism i att vi, vid ett sådant tillfälle, kunde arbeta med vår gemensamma europeiska framtid.
