# ID: svediakorp-gov465636
# author: Olli Rehn, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 717
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
För länderna på västra Balkan kan EU verkligen göra skillnad.
Detta diskuterades vid det informella utrikesministermötet i Salzburg.
Regionen står vid en skiljeväg och EU kommer att leda den in på en fredlig och reformvänlig kurs.
Vi har sett många exempel på positiv utveckling under senare år men vi bör inte låta oss invaggas i en falsk känsla av säkerhet.
I år måste de återstående statusfrågorna, Kosovo och Montenegro, tålmodigt och beslutsamt lösas.
Vi måste också få regionen att lämna krigseran bakom sig.
Vi måste följaktligen bana väg för framsteg i frågor som verkligen betyder något för medborgarna i regionen: ekonomisk och social utveckling och att leda in länderna i den europeiska huvudfåran.
Hur kan vi bäst främja att länderna håller fast vid en ambitiös reformplan?
Viktigast av allt är att vi måste hålla fast vid vårt åtagande att länderna kan närma sig EU med medlemskap som det slutliga målet, så snart de lyckats uppfylla de stränga anslutningsvillkoren.
Vidare måste vi sträva efter att göra detta perspektiv konkret och handgripligt, vilket kommissionen gjorde i sitt senaste meddelande.
Låt mig nämna ett par exempel på våra konkreta mål och förslag.
För det första ska vi undanröja hindren för handel, produktion och investering.
Kommissionen försöker tillsammans med stabilitetspakten och de berörda länderna få till stånd ett regionalt frihandelsavtal, som ska ersätta det befintliga lappverket av 31 bilaterala frihandelsavtal.
Detta kan ske genom en samtidig utvidgning och modernisering av Centraleuropeiska frihandelsavtalet (Cefta), vilket det kommer att hållas ett Cefta-toppmöte om i april i Bukarest.
För det andra bör vi ” europeisera ” nästa generation – eller varför inte den nuvarande generationen?
Därför har vi föreslagit att rörligheten för forskare och studenter ska ökas genom att göra fler stipendier tillgängliga för dem.
För det tredje behöver vi underlätta kontakterna människor emellan.
Vi ska lägga fram förslag om viseringslättnader, och jag är övertygad om att medlemsstaterna snabbt kommer att få dem igenom rådet, så att vi kan inleda förhandlingar om viseringslättnader och återtagandeavtal.
Låt mig understryka att ju mer länderna i regionen kan göra för att garantera gränskontroller och skydd av dokument mot förfalskning, desto enklare kommer det vara att övertyga EU: s medlemsstater om att gå vidare i fråga om viseringslättnader.
Jag är glad över att EU: s utrikesministrar i Salzburg förra veckohelgen gav sitt bifall till dessa konkreta åtgärder.
Ursula Plassnik är visserligen inte här i dag men jag vill ändå gratulera henne till hennes insatser för att säkra framsteg i de västra Balkanländerna.
Slutligen måste jag säga ett par ord om Slobodan Milosevics död.
När vi fick nyheterna om hans död i slutet av det informella utrikesmötet var min spontana reaktion att erinra mig mitt besök i Srebrenica i juli förra året, på den tionde årsdagen av den värsta massakern i efterkrigstidens Europa.
Jag beklagar att Milosevic dog innan rättvisa hade hunnit skipas för de hundratusentals offren för de brott han var åtalad för.
I sina memoarer skriver förbundskansler Helmut Kohl att varje generation måste verka för en nödvändig historisk medvetenhet för att undvika att vi upprepar våra misstag och för att garantera att ” offrens röster hörs ”.
Det är mycket klokt sagt.
Internationella tribunalen för f.d.
Jugoslavien upptar bevis som kommer att hjälpa dagens serber och kommande generationer att förstå att många brott begicks i Serbiens namn trots att det i själva verket var enskilda individer som var ansvariga för dessa brott.
Milosevics död gör det ännu viktigare att Haagdomstolen får slutföra sitt arbete och att de återstående åtalade förs dit.
Det kommer att hjälpa Serbien att avsluta detta tragiska kapitel i sin historia då Milosevic härskade och göra upp med arvet från det förflutna.
Dagens Serbien är verkligen vid en skiljeväg och jag hoppas verkligen att ledarna och folket i Serbien har viljan och klokheten att välja den europeiska framtiden i stället för sitt nationalistiska förflutna.
Landet håller nu verkligen framtiden i sina egna händer.
Vi kan hjälpa Serbien att göra det rätta valet genom att hålla de europeiska utsikterna öppna för dem.
