# ID: svediakorp-gov465535
# author: Harlem Désir (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 620
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
År 2005 var det första året då den reviderade Lissabonstrategin tillämpades.
Strategin är nu mer bekant och har debatterats i medlemsstaterna, och de nationella reformprogrammen har antagits.
Detta är framsteg, men det är också de enda framsteg som har uppnåtts.
För övrigt var Hans Winkler mycket djärv när han alldeles nyss uttalade att Lissabonstrategin hade fått ny fart.
I själva verket har den kört fast lite.
Som Martin Schulz sa hålls den tillbaka av en ytterst liten budgetplan och av en blodfattig tillväxt i euroområdet men också av en uppenbar brist på investeringar – både på EU- och medlemsstatsnivå – i universiteten, i forskning och innovation samt i livslångt lärande.
På samma sätt kämpar vi för att fullborda de transeuropeiska näten, och förnybara energikällor och bioteknik behandlas fortfarande styvmoderligt när det gäller våra insatser för investering och forskning.
Låt oss lägga i en högre växel, sa ni, herr Barroso.
Jag är frestad att svara att vi borde börja med att lägga i ettans växel.
Om Lissabonstrategin ska bli en framgång krävs det resurser, en sammanhållen budgetplan med definierade prioriterade mål, investeringar från varje medlemsstat och en makroekonomisk ram som verkligen stöder tillväxt.
Som ni sa finns också ett behov av att människor tar till sig Lissabonstrategin.
Om den tillväxtstrategi som Europeiska unionen har definierat ska bli framgångsrik måste den få stöd.
Det skulle därför vara ett dubbelt misstag att ge upp den sociala dimensionen av strategin och låta sig ryckas med i den totala liberaliseringen, med osäkra anställningar, försvagade sociala rättigheter och en undergrävd offentlig sektor.
Det skulle vara att försvaga grunden för EU: s framtida konkurrenskraft och leda bort från ett framgångsrikt EU.
Det skulle också vara att skrämma bort européerna från Europeiska unionen och dess politik.
Den sociala dimensionen är inte någon fiende till konkurrenskraften.
Som vi ofta har nämnt i debatten har de nordiska länderna kunnat genomföra reformer framgångsrikt därför att de har förhandlat fram dem och sett till att de åtföljs av både kollektiva investeringar i forskning och innovation och av en ny ekonomisk flexibilitet och rejäl ersättning för arbetstagare i form av sociala förmåner, livslångt lärande och bevarande av rättigheter.
Allt detta förutsätter emellertid att man bibehåller en hög nivå på både skatteuttag och social omfördelning.
På samma sätt har Tyskland visat sig sitta med alla trumfkorten i fråga om export och har, i likhet med andra EU-länder, visat att landet även med höga lönekostnader och ett socialt skyddssystem som är bland de mest effektiva i Europa och bland de mest omfattande i världen, kan förbli internationellt konkurrenskraftigt.
Låt oss därför sluta att åberopa global konkurrens för att racka ned på den europeiska sociala modellen.
Låt oss åberopa den för att investera mer i EU: s tillgångar, i mänskligt kapital och i forskning och innovation.
Vägen till förnyad tillväxt går i dag på det hela taget via konsumenternas förtroende, en ökning av den inre efterfrågan, en förstärkning av köpkraften och en mer rättvis fördelning av inkomster och mervärde mellan aktieägare och anställda.
Till sist, herr Winkler och herr Barroso, skulle jag vilja säga att Europeiska rådet kommer att dömas på två punkter: å ena sidan den lärdom som rådet kommer att dra efter parlamentets omröstning om tjänstedirektivet – det får absolut inte gå tillbaka till Fritz Bolkestein igen – och å andra sidan, den fria rörligheten för arbetstagare från de nya EU-medlemsstaterna.
Det är dags att se till att de får den grundläggande friheten.
