# ID: svediakorp-gov465533
# author: Philip Claeys (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 237
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Lissabonstrategin syftar till att göra EU till världens starkaste ekonomi, och jag menar att det här i kammaren råder ett brett samförstånd om det målet, även om jag skulle vilja ifrågasätta sättet att uppnå detta.
Jag kan inte bortse från slutsatsen att EU i dag fortfarande sysslar alldeles för mycket med bidrag till förfång för investeringar och innovation.
Inte bara de olika medlemsstaterna utan också kommissionen bär det tunga ansvaret för det.
Kommissionen hade föreslagit en fördubbling av utgifterna för vetenskap och utveckling till 10 miljarder euro per år från 2007, något som rådet avvisade med motiveringen att det skulle ha krävt avsevärda nedskärningar i jordbruksstödet, regionalstödet och också strukturfonderna.
När jag tänker på EU: s strukturfonder påminns jag automatiskt om t.ex.
Valloniens bottenlösa gruvhål, där miljontals euro varje år sugs upp, utan att det någonsin leder till någon strukturförändring eftersom det förhindras av det helt förhärskande och korrupta.
Detta bekräftas nu också av olika vallonska politiker och framstående ekonomer.
Men då kommer Danuta Hübner, kommissionsledamot med ansvar för regionalpolitik, och påstår att Vallonien klarar att använda strukturfonderna effektivt och att de vallonska projekten är typiska för de så kallade märkvärdiga strukturella förändringar som sker i regionen.
Eftersom det kommer från någon som är delvis ansvarig för uppföljningen av Lissabonstrategin sätter jag ett frågetecken för alltsammans.
