# ID: svediakorp-gov465511
# author: Hans Winkler, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,731
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
En vecka före Europeiska rådets vårmöte utgör dagens debatt ett utmärkt tillfälle för oss att samlas och diskutera de grundläggande prioriteringar som detta toppmöte kommer att inriktas på.
Som ni vet kommer genomförandet av Lissabonstrategin att vara ett centralt tema för toppmötet.
Det säger sig självt att det bästa sättet att garantera framgång för ett sådant initiativ är grundliga förberedelser, och de rådskonstellationer som är ansvariga för de olika frågorna har följaktligen granskat prioriteringarna för Europeiska rådet utifrån sina perspektiv och lagt fram sina förslag.
Förslaget till slutsatser kommer sedan att granskas under det fastställda förfarandets gång.
Under öppningsdagen för Europeiska rådets möte, den 23 mars, kommer som vanligt även det sociala trepartsmötet att genomföras.
Avsikten med detta är att garantera samarbete mellan rådet, kommissionen och arbetsmarknadens parter, särskilt när det gäller sysselsättning, ekonomisk politik och social trygghet.
I detta sammanhang välkomnar vi särskilt EU-institutionernas initiativ till ökat ansvar och deltagande på gemenskapsnivå, samt de värdefulla bidrag som till exempel gjorts under det andra interparlamentariska mötet mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten.
Det krävs även en hel del av allmänheten i detta sammanhang.
Medlemsstaternas regeringar har uppgiften att bättre förklara för sina medborgare hur viktigt det är att snabbt genomföra partnerskapet för tillväxt och arbetstillfällen.
I detta avseende är det viktigt att regionala och lokala myndigheter – inom ramen för respektive lands konstitution – och det civila samhället även görs delaktiga i utformningen och genomförandet av de nationella reformprogrammen.
I denna konstruktiva anda vill vi även att dagens debatt ska omfatta en öppen diskussion om alternativen för att lösa de ekonomiska och sociala problem som är gemensamma för hela EU, och den viktiga funktion som ni har som folkets företrädare.
Som ni säkert känner till enades Europeiska rådet i mars 2005 om en djupgående nystart för Lissabonstrategin och skärpte även förfarandet.
Det nya styrningssystemet bygger på partnerskap och ansvar.
Som en del av toppmötet i Hampton Court enades stats- och regeringscheferna om att ge ökad politisk drivkraft till den nyligen återupplivade Lissabonstrategin, och de fokuserade på frågan om hur de europeiska värderingarna kan förstärka moderniseringen av ekonomin och samhället i en globaliserad värld.
Det är också viktigt att Europeiska rådet vid sitt möte i december förra året nådde en politisk överenskommelse om budgetplanen för 2007 – 2013.
Detta är i sig självt ett viktigt tecken på att Europeiska unionen kan finna lösningar, även om vi naturligtvis är medvetna om att vi befinner oss i en intensiv och komplicerad dialogprocess med er, som vi vill föra på ett konstruktivt sätt i syfte att genomföra denna överenskommelse mellan regeringarna i samarbete med er.
Europa står inför nya utmaningar, däribland det ökande konkurrenstrycket från omvärlden, på både det ekonomiska och det tekniska området, den åldrande befolkningen, de stigande energipriserna och behovet av att garantera energitrygghet.
Sedan årsslutet 2005 har det funnits tecken på en långsam men säker ekonomisk återhämtning.
Det beräknas att sex miljoner nya arbetstillfällen kommer att skapas i Europeiska unionen under de tre åren 2005 – 2007.
Detta skulle minska arbetslösheten med nästan en procentenhet 2007.
Att fortsätta att minska arbetslösheten, som för närvarande berör nästan 19,5 miljoner personer, samt att öka produktiviteten och tillväxtpotentialen är emellertid de största utmaningarna för EU.
Denna visserligen svaga ekonomiska återhämtning utgör ett utmärkt tillfälle att beslutsamt fortsätta med strukturreformerna i linje med de nationella reformprogrammen och gå vidare med ökad finansiell konsolidering i linje med den nya stabilitets- och tillväxtpakten.
Konkreta mål och tidsplaner är användbara verktyg för att påskynda genomförandet av de planerade reformerna och nå bättre resultat när det gäller tillväxt och skapande av arbetstillfällen.
På grundval av sitt beslut från våren 2005 har Europeiska rådet antagit integrerade strategiska riktlinjer.
Medlemsstaterna har sedan använt dessa riktlinjer som utgångspunkt för att utarbeta nationella reformprogram som motsvarar de specifika nationella behoven.
Kommissionen har lagt fram ett ” gemensamt Lissabonprogram ”, där den föreslår vilka åtgärder som bör vidtas på gemenskapsnivå.
Kommissionens årliga framstegsrapport utgör även den ett viktigt bidrag till processen för den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och arbetstillfällen.
Alla medlemsstater har utarbetat sina egna nationella reformprogram snabbt och grundligt.
Dessa program är anpassade efter varje medlemsstats specifika behov och förhållanden och fungerar som verktyg för genomförandet av reformerna.
De nationella reformprogrammen är ett avgörande första steg för att gå framåt med större individuellt ansvar och ökad medvetenhet om reformprioriteringarna.
Allt som allt utgör dessa nationella reformprogram en god grund för det framtida arbetet med reformagendan.
Kommissionen anser emellertid – och här vill jag passa på att särskilt tacka kommissionens ordförande José Manuel Barroso för det arbete som hans institution har genomfört, som är mycket viktigt för förberedelserna, och jag vill särskilt tacka för att kommissionen har arbetat så snabbt och grundligt – att en del av programmen bör omfatta mer specifika mål och tidsplaner och ytterligare detaljer kring de budgetära aspekterna av de föreslagna reformerna, och att det är nödvändigt att mer detaljerat gå in på de frågor som rör konkurrenskraft och undanröjande av hinder för marknadstillträde.
De nödvändiga instrumenten finns redan.
Medlemsstaternas topprioriteringar för 2006 kommer följaktligen att vara ett lägligt och omfattande genomförande av våra mål.
För att göra detta är det centralt att medlemsstaterna intensifierar de åtgärder som de redan har föreslagit.
Kommissionen har inte föreslagit någon uppdatering av riktlinjerna för tillväxt och arbetstillfällen, vilket innebär att dessa riktlinjer kommer att vara fullt tillämpliga även i fortsättningen.
Efter de stora förändringar som gjordes förra året bör fokus nu ligga på ökat agerande och ökad kontinuitet.
I linje med strategins nya styrning har medlemsstaterna gjort verkliga insatser för att se till att de nationella parlamenten, företrädare för lokala och regionala myndigheter, arbetsmarknadens parter och andra företrädare för det civila samhället deltar i arbetet med att utforma de nationella programmen.
Nu måste vi se till att EU-medborgarna engagerar sig mer aktivt i processen, för att övertyga dem om att ett lägligt och lämpligt genomförande av reformerna kommer att bidra till ett ökat och bättre fördelat välstånd.
För att göra detta behöver vi verkligen parlamentets hjälp.
Europaparlamentet kan hjälpa oss att ge alla berörda parter ökat ansvar för och deltagande i Lissabonstrategin och säkra deras framtida deltagande.
Debatter som den vi för i dag är ett särskilt välkommet tillfälle att göra detta.
I detta sammanhang vill jag också påpeka att det österrikiska ordförandeskapet fäster mycket stor vikt vid den kompromiss om tjänstedirektivet som nåddes under första behandlingen här i parlamentet.
Det är ett mycket välbalanserat resultat och utgör en stabil grund för framtida insatser.
Antalet framlagda ändringsförslag visar att denna fråga fortfarande är ytterst kontroversiell.
Mot bakgrund av resultaten och de diskussioner som hittills har förts i rådet, är ordförandeskapet angeläget om att Europeiska rådet nu uppmanar kommissionen att lägga fram sitt ändrade förslag så snart som möjligt och uttrycker sin förhoppning om att institutionerna kommer att kunna avsluta lagstiftningsprocessen snabbt.
Det är ordförandeskapets avsikt att Europeiska rådet inom ramen för de integrerade riktlinjer som antogs förra året ska fastställa specifika prioriterade åtgärder som ska genomföras till årsslutet 2007.
Som en del av den återupplivade Lissabonstrategin kommer vårtoppmötet därför att ägnas åt de frågor som prioriteras i de nationella reformprogrammen och i Europeiska kommissionens rapport, nämligen forskning, utveckling och innovation, politik för små och medelstora företag, sysselsättning och energi.
Vi måste naturligtvis också fortsätta att agera generellt inom ramen för alla tre linjerna i Lissabonstrategin – den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga linjen.
För att vi ska kunna inleda en etapp där vi verkligen når synliga resultat måste vi sikta på en bra blandning av kontrollerbara frivilliga åtaganden av de 25 medlemsstaterna och kommissionens rekommendationer.
Hur högt vi bör sikta diskuteras fortfarande som en del av förberedelserna inför Europeiska rådets möte.
En av Lissabonstrategins pelare är forskning och innovation, som är drivkraften bakom produktion och kunskapsanvändning.
Det är nu fyra år sedan vi fastställde målet att utgifterna för forskning ska uppgå till 3 procent inom EU till 2010 och att en betydande del av denna finansiering, två tredjedelar, ska komma från den privata sektorn.
Det skulle vara en god idé att de tillgängliga medlen från Europeiska unionen ökade i takt med våra egna nationella insatser.
Därför måste vi också öka samarbetet mellan universitet, forskningsinstitut och företag för att bidra till att öka finansieringen.
Som vi alla är medvetna om har vi dock inte kommit så väldigt långt på detta område, som är så viktigt för vår framtid – forskningsutgifterna inom EU ligger för närvarande endast på cirka 1,9 procent.
Våra gemensamma insatser tillsammans med Europeiska kommissionen har gett oss möjlighet att skapa lite drivkraft och att höja medvetandet i medlemsstaterna om att specifika mål och frivilliga åtaganden för att öka utgifterna för forskning är viktiga.
I det avseendet har alla medlemsstater redan höjt siktet och fastställt sina nationella mål därefter.
I vårt snabbt föränderliga informationssamhälle fyller moderna kommunikationsstrategier en central funktion för främjandet av innovation.
När det gäller högre utbildning vill vi uppmana medlemsstaterna att till 2007 underlätta för universiteten att få tillträde till ytterligare privata sponsorskap och undanröja hindren för samarbetet mellan akademiska institutioner och företag, i enlighet med respektive nationella avtal.
För det andra måste mer göras för att öppna ramvillkoren för företag, företagens potential och i synnerhet situationen för små och medelstora företag.
Även detta måste Europeiska rådet fokusera på.
De små och medelstora företagen utgör en stor del av den europeiska ekonomin och kan rättmätigt beskrivas som en drivkraft.
Det finns omkring 23 miljoner små och medelstora företag i Europeiska unionen, och dessa står för nästan 75 miljoner arbetstillfällen.
Åtgärder för att stärka och främja små och medelstora företag som ryggraden i EU-ekonomin kan därför bli ett viktigt bidrag till tillväxt och arbetstillfällen.
Vi vill också få bort byråkratin för små och medelstora företag och minska tiden och kostnaderna för att starta nya företag.
