# ID: svediakorp-gov465494
# author: Martin Schulz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 507
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag instämmer i de synpunkter som framförts av Hans-Gert Poettering och i synnerhet av er, herr talman.
Vi beklagar alla det som har inträffat under de senaste timmarna.
Vi beklagar särskilt att Mahmoud Abbas inte kan tala till oss.
Vi beklagar det inte för vår egen skull utan därför att han hade möjlighet att komma.
Att han redan var här, att han kunde komma till parlamentet och att han kunde tacka ja till vår inbjudan var ett uppmuntrande tecken, och det är särskilt positivt att vi kan ta emot Palestinas valde president här.
Genom att göra det skapade vi – som Hans-Gert Poettering just sa – en situation där vi arbetar steg för steg mot en palestinsk stat genom att behandla Mahmoud Abbas på det sätt som tillkommer honom, det vill säga som framtida statschef, som företrädare för sitt land i regionen och som jämbördig partner på den fulla suveränitetens grund.
Detta måste vara vårt mål.
Och varje liten insats som vi kan göra med fredliga medel för att nå detta mål är en värdefull insats.
Det skulle ha varit bra om Mahmoud Abbas hade kunnat utnyttja detta tillfälle, men nu har det skjutits upp.
Vi säger mycket medvetet att det har skjutits upp, eftersom vi hoppas att vi ska kunna hälsa Mahmoud Abbas välkommen hit så snart som möjligt.
Men när det gäller de nyligen inträffade händelserna i Jeriko, som jag igår kväll och nu under förmiddagen har diskuterat med de ledamöter som har varit i området som valobservatörer under de senaste veckorna, ställer min grupp den fråga som alltid uppstår i internationell politik under sådana omständigheter: till nytta för vem?
Vem drar nytta av det som hände?
Det kan vi naturligtvis bara spekulera om, och spekulation är inte något svar.
Jag har emellertid tre frågor.
Den första frågan är: gagnar det verkligen någon att storma detta fängelse?
De svar vi för närvarande får från de israeliska medierna är inte tillfredsställande.
Jag anser det orimligt att en stat som har förmåga att genomföra riktade mord måste storma ett fängelse för att kunna frige dem som hålls fångna där.
Det måste naturligtvis finnas möjligheter att förhindra detta utan att tvingas storma fängelset.
Min andra fråga är följande: Varför genomfördes denna aktion över huvud taget när internationella observatörer övervakade fängelset som ett led i en internationell överenskommelse?
Varför uppfylldes inte denna internationella förpliktelse?
Varför tillämpades den inte?
För det tredje hoppas jag att denna aktion inte motiverades av inrikespolitiska skäl i Israel.
Det skulle vara ödesdigert om den verkliga orsaken var de inrikespolitiska händelser som ska äga rum i mars.
Detta skulle vi anse mycket beklagligt eftersom det inte gagnar någon.
På kort sikt skulle det kunna leda till inrikespolitiska framgångar men på lång sikt skulle det skada hela regionen.
